Idisslare blev prima ballerinor

I normala fall är det mest traktorer som trafikerar Bosse Karlsson lagårdsplan vid Julita Gård, men i söndags ringlade ett lämmeltåg av barnvagnar och raska fötter över backen för att bevittna årets betessläpp.

Julita2012-05-07 09:30

Sedan många år tillbaka har kosläppet vid Julita Gård varit ett givet besöksmål och omkring 3 500 sökte sig i går till gården. Om man inte visste bättre kunde man ha trott att Ullareds shopping-Mekka tillfälligt flyttat till en kohage i Julita för tillströmningen visste inga gränser.

Som ett brokigt lapptäcke i regnbågens alla färger böljade åskådarströmmen längs kohagens staket och förväntan var stor både utan och inne. I ladugårdens dunkel väntade nämligen ett gäng fyrfota väninnor otåligt råmande i väntan på friheten.

- Jag hör dem mua! utbrast en liten flicka uppflängd på pappas trygga axlar.

Så, på det magiska elvaslaget var det dags att glänta på portarna och efter en viss tvekan släppte alla spärrar.

Som ryska balettens prima ballerinor fast 550 kilo tyngre steg Bosse Karlsson SRB-kossor till väders i ystra krumsprång, bländade av solen och yra av vårkänslor. Visst var det lätt att förstå deras gränslösa entusiasm.

Ingen annan tid på året finns det så många nyanser av grönt som under maj månads klorofyllexplosion och det var det inte utan att man önskade sig tre extra magar för att själv kunna idissla allt det där saftiga krispiga försommargräset.

Först efter en bra stunds skuttande övergick aktiviteten till att klia pannorna mot den gråstyva leran och mäta krafterna genom att stånga haggrannen. De något djärvare kossorna tog ett kliv närmare staketet och de där nyfikna människorna som flockats för att glo på dem. Vände så sina kloka blickar mot de storögda tvåbeningarna och råmade hest som om de undrade:

- Vad i hela friden gör ni här?

Under söndagen fanns även chans att ta en tur med hembygdsföreningens veterantraktor och kärra eller ta en närmare titt på gårdens maskinpark.

Vid en angränsande hage kunde man dessutom närmare bekanta sig med gårdens SRB-besättning och Liam Öhrn, två och ett halvt år, från Marmorbyn led definitivt inte av koskräck. Stormförtjust hade han fattat posto vid hagen och belåtenheten visste inga gränser när han fick en blöt kopuss. Med varsin grabbnäve gräs lockade Liam och hans kompis ivrigt.

- Kossor kom nu! KOM nu!

- Vi bor utanför Marmorbyn och brukar åka till grannbonden, men de har mest höns och hästar. Det är första gången vi är på kosläppet och är väldigt trevligt och känns vårigt! konstaterade Liams mamma Carmela Esposito.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!