Helene och Micke Lagerman tittar förbi för en kaffe med dopp. "Det är härligt med hembakat".
I mitten av augusti fick Äsköping ett kafé på Handelsvägen. I ett avlägset förflutet var lokalen Konsums mjölkintag, men numera är lastkajen uteservering med hemvävda trasmattor, vimplar och antika stolar. Med ett kliv in genom dörren hamnar man i vad Michaela "Ella" Peverelli själv beskriver som ett gammeltantsromantiskt kafé med hembakat och hemlagad mat.
Ur högtalaren strömmar sprittande calypsomusik från 50-talet med ackompanjemang från de trygga ticktackande gamla vägguren. I hemtrevlig symbios samsas auktions- och loppisfynd och låter gästerna resa i tiden.
– Här har jag fått leva ut mina drömmar och en del av sakerna är från min mormor och hennes syster. Att komma hit ska vara som att kliva in hos en gammal tant från förr som älskar sina fina grejor. Det känns fint att få bidra till bygden, säger Michaela Peverelli.
En brokig samling från anno dazumal ger Julitas nya kafé ombonad stämning.
Sedan fyra år tillbaka är hon och pojkvännen Petter sommartorpare i Julita och paret hyr en gammal skomakarbostad från 1600-talet. Till vardags är Michaela Peverelli möbeltapetserare och har tillgång till verkstad i Julita.
Livet på landet har gett mersmak och någon längtan hem till Södermalm i Stockholm har hon inte.
– Vårt torp är hyfsat bekvämt fram till slutet av oktober och jag älskar att vara här. Här känner jag mig väldigt lokalpatriotisk på ett sätt som jag inte gör i Stockholm.
Att öppna eget kafé mitt i samhället är ett tankefrö som fick gro innan det slog rot. Nu har lokalen renoverats och fått ett kök.
– Jag tyckte det saknades ett kafé i Julita så i augusti startade jag fiket som jag själv ville besöka. Att få förverkliga den här idén har verkligen varit en självförtroenderesa. Till en början var alla i min närhet skeptiska, men jag är sjukt envis, säger Michaela Peverelli och skrattar.
På menyn står hennes egna favoriträtter och bakverk.
– Jag var bestämd över att jag inte ville ha vanliga kafémackor och någon trött sallad, utan ville bjuda på allt jag själv gillar. Jag har jobbat extra som kock och här får jag sväva ut och kombinera smaker. Visst är det en utmaning, men det är också jätteroligt.
Även om hon trodde på sin idé, var det med lite nervöst inför premiären i augusti.
– Jag var orolig för att ingen skulle hitta hit, men det dyker upp ett 20-tal per dag när jag har öppet. Det roliga är att många Julitabor kommer hit, säger Michaela Peverelli.
Kattpensionären Ozzy kommer klivande upp för trappen och signalerar sin ankomst med ett högljutt jamande. Han hör inte hemma på fiket, men tittar förbi uteserveringen och får en kärvänlig klapp innan han spatserar vidare.
Den gamla lastkajen har förvandlats till uteservering. Stammisen Ozzy tittar förbi och får en kärvänlig klapp av Michaela Peverelli.
Även om dagen är solig och varm, så gör sig hösten påmind. Hösten och den stundande återkomsten till storstaden.
– Jag har varit i Julita sedan i maj det här året och känner mig mer hemma här. Alla är så glada och hjälps åt. I stan är det mer så att folk stänger dörren bakom sig, säger Michaela Peverelli.
När oktober är till ända blir det vinterdvala för kaffevrån i Äsköping.
– Jag har fått så mycket positiv respons så det kan jag leva på, det blir svårare att skiljas från Julita. Jag skulle nog vilja bo här jämt.
I maj är det dags att öppna Fröken Ellas kaffevrå igen.
– Då tänker jag ha mer öppet under högsäsongen. Rik blir man inte på att driva fik, så nästa säsong får avgöra om det är ekonomiskt hållbart, konstaterar Michaela Peverelli.