Huset i Julita byggdes 1934. "En man köpte marken och byggde huset, när han dog flyttade två av deras barn in, och de bodde här fram till 90-talet, så ägarlängden är ganska kort", säger Hannes Granberg.
Hannes Granberg har alltid fascinerats av gamla saker. Innan han sadlade om och läste journalistik och medieproduktion hade han hunnit ta en kandidat i arkeologi. Och efter att ha jobbat några år i tv-branschen hamnade han på Svenska byggnadsvårdsföreningen, och cirkeln var sluten.
– Innan dess tyckte jag bara att gamla hus var vackra, men sen började jag komma in på hållbarhetsperspektivet och att behålla det som går. Vi behöver egentligen inte riva och bygga nytt. Jag tror att alla hus som behövs redan är byggda, problemet är att alla vill bo centralt, säger han.
Själv var han också inne på den banan, han var helt inställd på att köpa en lägenhet i stan. Kanske söder om söder, längs den populära gröna tunnelbanelinjen mot Hagsätra, Farsta eller Skarpnäck.
– Sen pratade jag med en kompis som frågade om jag inte skulle köpa hus. Jag tyckte att det kändes som en stor investering och man är ensam ansvarig, men hon sa att det finns ett jättefint hus i Julita som mår väldigt bra. Hon tyckte att jag borde ta chansen och åka dit och titta.
Katrineholms kommun var inte ett nytt område för Hannes. Han föddes på Kullbergska sjukhuset och bodde här under sina första år innan familjen flyttade till Bålsta utanför Stockholm. Genom åren har han spenderat många somrar och högtider här hos familj och släktingar. När han gick in och kikade på annonsen på nätet såg han att någon redan hade lagt ett bud. Nånting klickade och innan han ens hunnit prata med banken valde han att ringa mäklaren.
– Jag hade inte lånelöfte eller nåt, men jag frågade om jag kunde komma och kolla på huset i helgen. Mäklaren sa att jag behövde komma imorgon. Det här var en onsdag och jag gillar egentligen inte snabba beslut, men jag sa bara "det går jättebra", haha!
Sagt och gjort, han åkte ner mitt i veckan och fick en privat visning tillsammans med några vänner och familjemedlemmar.
– Det var inte love at first sight. Men min kompis sa att jag borde gå runt lite själv och då började det pirra. Jag började möblera i huvudet och sa att jag var intresserad. Sen när jag kom hem till min moster och morbror i Bie på kvällen pendlade jag mellan att "det är klart att jag tar det" och "vad håller jag på med?".
Vardagsrummet är en blandning av Hannes egna möbler och saker som de förra ägarna har lämnat kvar.
Han hade då skaffat ett preliminärt lånelöfte och bestämde sig slutligen för att lägga ett bud. Följande förmiddag följde en duell mot den andra budgivaren innan mäklaren ringde vid lunch och berättade att den hade dragit sig ur.
– De ville skriva kontrakt på söndagen så jag sa ja direkt. Men då hade jag inte pratat med banken än om att det blev dyrare.
Banken visade sig vara okej med den nya summan, vilket var tur eftersom han vid det laget redan hade skrivit under. På en vecka hade Hannes gått från att leta efter en lägenhet i Stockholm till att köpa ett gammalt hus i Sörmland.
– På måndagen vaknade jag och tänkte "vad har jag gjort!". På jobbet sa de bara "grattis, var ligger det?". Det är ingen på byggnadsvårdsföreningen som säger nej när man köper hus. Och jag satt nästan uteslutande hemma under pandemin så det är inget konstigt idag att jobba på distans. Så nu kombinerar jag mitt liv i Stockholm med ett liv på landet.
"De renoverade här på 60-talet. Man ser att hela köksbänken står på masonit så golvet är lagt innan", säger Hannes Granberg och pekar mot golvet.
Sedan Hannes köpte huset har han varit väldigt aktiv i en lokal Facebook-grupp för Julitabor. Där har han fått veta mycket om husets historia.
– Jag har nog fått 200 kommentarer. Folk har skrivit till mig på Instagram och några har till och med kollat upp mitt telefonnummer och ringt. Men jag svarar på allt, jag tycker att det hör till. Man ska vara tacksam för den information man får av de som vet.
Nu är nästa steg att ta hand om huset. Och Hannes är inte den som lejer bort arbete i onödan, han hugger gärna i när det behövs.
– Jag har teoretisk kunskap om mycket, och jag har ändå renoverat en hel del själv.
På övervåningen finns sovrum, en hall och en stor kattvind.
Däremot tycker han att det är viktigt att inte ha bråttom med processen.
– Jag vill lära mig hur mitt hus fungerar och vad det behöver. Jag har ett bevarandeperspektiv, även om jag får göra vad jag vill så ser jag det som att huset bara är till låns. Det här huset kommer att leva längre än jag. Jag vill gå varsamt fram och se var behoven finns och vad jag vill göra. Men i maj ska de gräva fiber, några moderna grejer måste man ju ha!