Dagar av tröst efter usel skörd

Årets usla skörd lade inte sordin på stämningen alls. När Julita gård på lördagen öppnade för den första av två äppeldagar frestades som vanligt stora besöksskaror att ägna sin tid åt livets frukt.

Pomologerna Rolf Eskilsson och Mats Brokvist fick ibland konsultera fackböckerna när äppelsorterna skulle bestämmas.

Pomologerna Rolf Eskilsson och Mats Brokvist fick ibland konsultera fackböckerna när äppelsorterna skulle bestämmas.

Foto: Henrik Wising

Julita2019-09-15 12:40

Och åt kunskapens dito. För Nordiska museets traditionella Äppeldagar handlar om så mycket mer än att sippa must, frossa i paj och tävla om tyngsta äpplet.

– Jag kan prata om det här hela dagen, varnade trädgårdsexperten Ann-Catrin Thor när hon slog på röstförstärkaren och ställde sig att föreläsa om beskärning och skötsel av unga fruktträd.

Den stora folksamlingen runt henne i grönskan avbröt förstås inte; Äppeldagarnas publik är av det entusiastiska, nyfikna och läraktiga slaget.

Det märktes som vanligt i växthuset, där den populära sortbestämningen av äpplen och päron äger rum. Lina Broman från Stockholm hade tagit med sig väninnan Anna Lewinschal och en påse syrliga frukter till Julita.

Panelen av pomologer behövde inte vrida, vända och undersöka frukten särskilt länge innan avslöjandet kom: "Cox Pomona".

– Jättekul att få veta vad det är. De sa att jag kan göra mos av det eller spara det till senare, sa Lina Broman.

Ann-Mari Andersson hade plockat flera okända äppelsorter hemmavid, numrerat dem och hoppades kunna teckna ner alla deras namn på trädgårdskartan hon skissat på ett papper.

– Gul Richard, förkunnade trädgårdsmästare Mats Brokvist efter att ha studerat ett av dem. Ann-Mari var särskilt glad över att få veta att det stora trädet i trädgårdens ena hörn – trädet är högre än huset – är en Queen.

– Vad är skillnaden mellan den och Signe Tilly? ville hon veta.

– Ungefär som mellan en Volvo och en Saab, föreslog Brokvist skämtsamt.

Pomologernas stora utmaning är när de får frukter att sortbestämma som varken hör till de nationella, internationella eller lokalt kända.

– Det kan vara sådana som grott på kärnor och blivit riktigt goda med tiden. Men många av dem har inget namn alls och är svåra att bestämma, sa Brokvist.

Ann-Mari Andersson har några ännu okända sorter kvar att identifiera i trädgården.

– Jag kunde inte plocka med mig fler i dag för det har ju vuxit så dåligt i år. Jag får komma tillbaka nästa år igen.

Det kan hon säkert göra – liksom alla de andra äppelentusiasterna som flockades runt utställningsbord, marknadsstånd och Julita gårds hav av frukträd.

Än återstår många skördar av livets frukt.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!