Kranbilsföraren Thomas Sjöstrand ställer upp med transporter och hävdar bestämt att han har världens bästa jobb. "Jag har kört kranbil sedan jag tog körkort och det är en sådan variation på uppdragen."
Det är en kylslagen novemberförmiddag i Fiskeboda hamn. Båtsäsongen känns fjärran när snålblåsten friskar i över den blyertsgrå vattenspegeln. En ruffad plastsnipa har varit ute på årets sista tur och styrs in mot det väntande båtsläpet. Vid gästbryggan råder febril aktivitet.
Intill hamnmagasinet står Thomas Sjöstrands kranbil och kranen sträcker sig högt över trädtopparna. Själv står Thomas på landbacken och likt forna tiders korvgubbar har han en låda på magen.
– Jag har kört kranbil sedan jag tog körkort och kan fjärrstyra kranen med millimeterprecision. Det här är världens roligaste arbete, utbrister han glatt och dirigerar stegen ut på den smala bryggan.
Uppdraget för dagen är att hjälpa till att lyfta väg- och takstommar på plats, till snickarna ombord på Hjälmarens blivande räddningsstation.
– Jag är själv båtmänniska och är mer eller mindre uppvuxen på sjön, så jag ställer upp ideellt och hjälper till med transporterna, berättar Thomas Sjöstrand.
I september presenterade Katrineholms-Kuriren nyheten om att Sjöräddningssällskapet i Hjälmaren skulle få sitt drömprojekt, en mobil station, förverkligat av XL-hjälpen. Bland 1 200 ansökningar var Hjälmarenprojektet det största av de åtta som valdes ut.
Byggkedjan bekostar ombyggnationen av den husflotte som donerats till räddningsstyrkan och Marie Lindkvist på XL-bygg Ålsäter är projektansvarig.
– Det känns hedrande att kunna bidra till en sådan samhällsnyttig verksamhet, sade hon då.
Den 19 september bogserades flotten från Vinön till Fiskeboda och planen var att allt skulle vara klart till jul, men det stötte dessvärre på patrull. När Pether Roos och hans snickarkollegor på Julitaföretaget Kpw bygg tog sig an uppdraget, insåg de snart nog att husflotten var i för dåligt skick för att bara kunna rustas upp.
– Det var mycket som var murket och vi fick riva allt och börja om från början. Vi har även riktat pontonerna, berättar Pether Roos.
Snickargänget har vid det här laget både fått sjöben och vind i seglen på sin flytande arbetsplats. De tar emot väggsidorna när de kommer svävande med kranen och deras skruvdragare knattrar ilsket när stommarna dras fast i flottens däck.
Med precision styr Thomas Sjöstrand ner kranen med den svävande väggstommen till de väntande snickarna på flotten.
– Vi har aldrig gjort något liknande förut, men det här är jättekul och har gått bättre än vi trodde. Svårigheten är att vi inte kan använda oss av vattenpass, utan allt måste mätas in, förklarar Pether Roos.
Sjöräddningens Anders Olsson och Tomas Jennebo är på plats ute på bryggan och nickar imponerat över med vilken millimeterpassning arbetet fortskrider.
Duon hade dagen till ära trotsat iskalla vindar och tagit styrkans ribbåt tvärs över sjön från Hampetorp till Fiskeboda.
– Det var rätt svalt, säger Tomas Jennebo och skrattar.
De gladlynta sjöräddarna Anders Olsson och Tomas Jennebo tog ribbåten från Hampetorp till Fiskeboda för att se när väggar och tak lyftes på plats på den blivande räddningsstationen.
Sjöräddningssällskapet i Hjälmaren har drygt 20 frivilliga. De måste under sin jour kunna rycka ut inom en kvart, från hamnen i Hampetorp eller från Vinön. Dygnet runt, året om.
– Den mobila stationen kommer att göra stor skillnad för oss. I nuläget har vi bara färjestationen med en liten värmekoja som bas. Nu kommer jouren att kunna utgå från både Vinön och Hampetorp och det finns möjlighet att övernatta ombord. Vi kan även åka ut med stationen och visa upp vår verksamhet runt sjön, säger Anders Olsson.
Själva stationen på flotten kommer att bli 35-40 kvadratmeter.
– Vi siktar på en högtidlig invigning lagom till nästa båtsäsong när vi kan ta den i bruk, säger Tomas Jennebo.