Sofia Wahlberg växte upp på Öster och är stadsdelen trogen. Hon minns hur hon som barn gillade att skapa sina egna världar.
- Jag hade väldigt mycket kompisar, men gillade att vara hemma och pyssla. Det var knappt att jag visste vad "Under hökens vingar kom" var, skrattar hon.
Som tvåbarnsmor blir det inte mycket tid över till pyssel. Hennes och maken Thomas söner Viktor, 9 år och Valter, 6 år, ser till att det är liv i luckan. Även om nedervåningens öppna planlösning bjuder utrymme så ska killarna snart få ett eget territorium en trappa upp.
- Då ska jag börja pussla igen! säger Sofia Wahlberg leende.
Arbetslivet rivstartade hon i tonåren med extraknäck i stans gatukök, men när studentsången tystnat kom framtidsfunderingarna.
- Jag var inte skoltrött, men hade inte lust att plugga vidare bara därför att.
Av en slump fick hon nys om extraknäck på LM Ericsson i Katrineholm och det blev ett lyckokast. 20 år senare är hon inne på sin 13:e tjänst på företaget och hon gillar sin arbetsplats skarpt.
- Det är som en egen värld och man kan ju jobba med vad som helst var som helst. Tryggheten och möjligheterna gör att jag aldrig sökt mig därifrån, konstaterar hon.
Just nu utbildar hon medarbetare i att skriva instruktioner och ser till så att instruktioner finns för alla arbetsmoment på avdelningarna. Och så skapar hon sidor på intranätet som hon länkar upp instruktionerna på.
Läsa lärde sig Sofia Wahlberg som femåring och hon slukar periodvis gärna populärlitteratur. Varje hösts absoluta måste är Katrineholms författarhögtid Litterär afton.
- Det är så mysigt och jag är helt lyrisk. De man minst anar har varit fantastiska!
Matlagning är ett annat stort intresse och förhoppningen är att familjens yngsta smaklökar ska växa ikapp.
- Det är en stor sorg att killarna bara vill äta spaghetti med ketchup eller smält ost på. Själv äter jag ju allt utom gröt och bläckfisk!
Att bara vara är inget som tilltalar Sofia Wahlberg. Hon gillar att få saker att hända.
- Jag har lärt mig att leva med mitt dåliga tålamod och en vansinnig envishet. Jag och min äldsta son är grymt lika på den punkten, bekänner hon leende.