Tre år har gått sedan ”Störst av allt” landade på bokdiskarna. Det var Malin Persson Giolitos fjärde roman, men hennes första riktiga bästsäljare. Romanen, som är något för svensk litteratur så ovanligt som ett rättegångsdrama – på köpet en historia om en skolskjutning i överklassens Djursholm – tycks befinna sig på ett segertåg utan ände och är nu utgiven i drygt 30 länder.

Netflixfilmatiseringen vann i år tv-priset Kristallen för bästa drama och i februari 2020 har berättelsen teaterpremiär i monologform med Nour El-Refai på Rival i Stockholm. I varje nytt projekt kring boken har Malin Persson Giolito ett finger med. Det är roligt men också viktigt, för historien är hennes och hon vill inte släppa taget om den.

Min berättelse har jag tänkt igenom så pass många gånger att jag vet varför händelser och personer ser ut på ett visst sätt och inte på ett annat. I det är jag ganska självsäker och då är det extremt svårt att inte säga ifrån när man tycker att någon är på väg att fatta fel beslut.
Artikelbild

| Leif G W Perssons dotter Malin Persson Giolito är utbildad jurist och specialiserad på Europarättsfrågor. Hon är bosatt i Bryssel och numera författare på heltid.

Mycket yta

Att hon själv har vuxit upp i Djursholm är ingen hemlighet. Pappa Leif G W Perssons klassresa tog familjen dit när Malin var sju år, och efter föräldrarnas skilsmässa blev mor och dotter kvar i villan. I överklassmiljön stack det ut en smula med en ensamstående mamma som försörjde familjen med en sjuksköterskelön. Men inte så mycket som det antagligen skulle göra i dag, tror Malin.

Vi var ju några stycken. Min bästa kompis mamma var också ensamstående, förskolelärare, och bodde i lägenhet, säger Malin och konstaterar att hon hade allt hon behövde under uppväxten och att hon fortfarande har ett stort kompisgäng från den tiden.
Och jag tror att det är tuffare nu rent generellt för alla ungdomar. För även om det var mycket yta när vi växte upp så var det inte tillnärmelsevis så mycket som det är nu.
Artikelbild

| Malin Persson Giolito ser sig som styrd i sitt tankesätt av sin bakgrund som jurist. ”Min religion är rättssäkerheten”, säger hon.

Är inte Maja

Det är mot den bländande ytan ”Störst av allt” utspelar sig, en historia om rika men trasiga människor, berättad i första person av 18-åriga Maja. Som de flesta författare hämtar hon stoff ur egna erfarenheter, men hon är inte Maja, poängterar Malin.

Artikelbild

| Det är i Djursholm, där Malin Persson Giolito själv vuxit upp, som rättegångsthrillern "Störst av allt" utspelar sig.

Jag var en sådan där arg tonåring, men jag hamnade aldrig i sådana problem som Maja i boken. Och då är det klart att man inte blir som hon. För jag tror ju på att våra personligheter styrs väldigt mycket av vad vi utsätts för och vad vi tvingas hantera.

Blir misstänksam

Artikelbild

| "Störst av allt" är Malin Persson Giolitos fjärde roman, men hennes första riktiga bästsäljare. Som de flesta författare hämtar hon stoff ur egna erfarenheter, men hon är inte Maja, poängterar hon.

Den uppfattningen är en drivkraft i skrivandet för Malin Persson Giolito, som kallar tron på rättssäkerheten och grundläggande mänskliga rättigheter för sin religion. När hon hör om rättsfall där allt verkar klart och enkelt blir hon misstänksam, funderar på vad som egentligen kan ha hänt.

Och människovärde i all ära, men hur funkar det i praktiken, i ett land som har fler miljardärer än USA per capita – det vill säga Sverige.
Artikelbild

| Juristen, författaren och krönikören Malin Persson Giolito fyller 50 år.

Hon ser sig som ganska styrd i sitt tankesätt av sin bakgrund som jurist. För det är vad hon blev, genom studier i Sverige, Frankrike och Belgien, även om skrivardrömmarna fanns där från början.

Författare på heltid

Hon är specialiserad på Europarättsfrågor och har arbetat på både advokatbyrå och på Europeiska kommissionen i Bryssel. Men det var på sitt första jobb efter juristexamen, på EG-domstolen i Luxemburg som hon träffade sin man, Christophe.

Han hade kontoret bredvid mitt och jag är en väldigt lat människa, skojar hon och tillägger:
Det har gått någorlunda bra, vi har varit gifta 20 år i år.

Dagjobbet har hon lämnat för att vara författare på heltid. Men Bryssel är fortfarande hemma och det är dit hon längtar för att få lugn och ro att skriva på sin nästa bok.

När jag är i Sverige så blir det ju väldigt, väldigt intensivt, säger hon. När jag är i Bryssel, då är det lugnt och skönt. Då är det barnen, hunden, maten, sömnen – punkt slut.