Initiativtagare bakom lägret är Tomas Hillberg. Han flyttade till Ryssland i början på 1990–talet för att tillsammans med några vänner öppna en restaurang.
I början på 2 000–talet började han komma in i hockeyns värld. En vän till Tomas som var ungdomstränare frågade om han inte kunde hjälpa honom ordna ett träningsläger i Sverige för hans grabbar.
2006 anordnades det första lägret och sedan dess har det blivit ett läger årligen.
– Jag har aldrig annonserat eller så att jag ordnar läger, det handlar mycket om kontakter inom hockeyn, förklarar han.
I år hade inte Tomas tänkt att lägret skulle hållas i Katrineholm utan i Uppsala men där var det ont om istider.
Det var just bristen på istider i Ryssland som gjorde att Tomas ordnade träningsläger i Sverige åt de ryska ungdomarna.
– För åtta år sedan räknade vi ut att det finns fler ishallar i Huddinge än i hela Sankt Petersburg, en stad på fem miljoner invånare.
Både Tomas, spelarna och ledarna för de ryska lagen är väldigt nöjda med Katrineholm som träningsort. En som varit på flera läger i Sverige är lagkaptenen för P99–laget.
– Det är bättre här än på de andra ställena jag varit på i Sverige. Allt är så nära, säger han.
När ungdomarna inte tränar inne i hallen tränar de på andra sätt. De spelar fotboll på konstgräsplanen, löper inne på Backavallens löparbanor, eller styrketränar på gym. Att allt ligger så nära varandra är inget de är vana vid i Ryssland.
Tomas hoppas kunna arrangera ett läger i Katrineholm även nästa år och då även få med Katrineholm hockey som en del av det och kanske ha en hockeyskola tillsammans.
– Som förälder och tränare till de svenska grabbarna kan man lära sig mycket av de ryska tränarna som är här. Det är väldigt hård disciplin även i de låga åldrarna, säger Tomas.
De yngsta spelarna på lägret är 13 år och för en del svenskar kan det kanske låta tufft för en kille i den åldern att träna fyra pass per dag. Men den största skillnaden för en svensk ungdom skulle nog inte vara träningen utan reglerna med mobiltelefoner.
– På morgonen samlar tränarna in alla telefoner och sen på kvällen får de tillbaka dem i en timme. Då kan de ringa hem till sina föräldrar eller surfa på nätet. Allt för att de inte ska tappa fokus från träningen och laget under dagen, berättar Tomas.