För några år sedan sålde läkaren och hjärnforskaren Mouna Esmaeilzadeh sin klinik. I dag använder hon sin position som föreläsare och medieprofil till att sprida kunskap och framtidstro på vetenskaplig grund.
– Det är i tider som dessa som vår mänsklighet sätts på prov; vår förmåga att hålla huvudet kallt, att tänka rationellt och använda vår intelligens för att lösa utmaningarna som vi står inför, säger hon.
När vi hörs på telefon sitter hon i karantän i hemmet i spanska Marbella. En utmaning också det.
– Jag hoppas karantänen är över innan jag hunnit bli sinnesrubbad. För mig som är extrovert och har ett stort socialt behov är det påfrestande. Man får gå ut och köpa mat men inte mer. Polisen patrullerar och har drönare i luften som övervakar gatorna.
Väljer att agera
I stället för att sitta sysslolös eller paralyseras av rädsla har hon jobbat febrilt med coronarelaterade frågor. Bland annat har hon tillsammans med sin bror Saeid som bor i Sverige arbetat för att skapa en distributionskedja hela vägen från Kina in till Sverige som ska säkra tillgången till ett blodprovsbaserat covid-19-test.
– Det är lätt för hjärnan att gripas av panik och rädsla, säger hon. Det leder till irrationellt beteende som att slåss om toalettpapper, men också till att vi stoppar huvudet i sanden och inte ser de verkliga farorna. Därför är det viktigt att ta kontroll över hjärnan och fokusera rätt. Omvandla sin oro till att kavla upp ärmarna och bidra med det man kan.
Hon brukar tala varmt om hur den tekniska utvecklingen är exponentiell och går i raketfart. Att vi är omringade av vetenskapliga mirakel. Att vi för första gången i världshistorien kan börja drömma om en värld utan fattigdom och sjukdomar.
Många kan nog ha svårt att förhålla sig till en sådan optimism i dag när framtiden känns oviss. Men Mouna Esmaeilzadeh talar lyriskt om människans intelligens och kapacitet och slår fast att vi har bättre möjligheter än någonsin tidigare att lösa de problem vi står inför.
Hennes energi är det inget fel på, inte ambitionsnivån heller.
– Mina vänner brukar använda uttrycket ”göra en Mouna”, det vill säga göra något fast det inte går.
Uträtta stordåd
Hon har ett behov av att prestera och göra skillnad som nog bottnar i en skuldkänsla hon burit på hela livet, tror hon. Mouna Esmaeilzadeh var tre år när familjen flydde från diktaturens Iran. Hon höll på att dö av köld i de turkiska bergen men överlevde mirakulöst och familjen tog sig till Sverige.
– Jag känner en skuld, eftersom många andra inte klarade sig. Så jag måste uträtta stordåd. Det kommer säkert från mina föräldrar också som arbetade inom motståndsrörelsen. De är idealister, har kämpat för frihet. Det finns alltid ett stort allvar, man kan inte bara lattja lite med livet.
Även senare under hennes uppväxt var familjen aktiv i motståndet mot den iranska regimen, och Mouna har varit med om livsfarliga situationer både som barn och vuxen.
På något konstigt sätt kan hon sakna det. Hon talar om kampen och faran som en sorts bekvämlighetszon, det där att man kämpar för något som är större än en själv.
– Jag har levt ett extremt spänningsfyllt liv, på gott och ont. Dramatik och fara men också glädje. Spänning är tydligen något vi gillar i min familj.
Det är nästan lite typiskt att Mouna Esmaeilzadeh älskar att flyga. Som pilot alltså. Hon började ta lektioner för att få ett certifikat, men sedan kom annat emellan.
– Familj och barn du vet, då måste du fokusera på rätt saker. Men jag kommer att ta mitt flygcertifikat en dag. Nu har jag också blivit sugen på att flyga helikopter. Men först får vi kavla upp ärmarna och se till att ta oss ut ur den här krisen.