Nu undersöks Estonias vrak igen

Årets andra expedition har inletts för att undersöka Estonias vrak som ligger på Östersjöns botten. Målet är att dokumentera och bedöma hålen i styrbordssidan av fartyget.

Haverikommissionen förbereder sig och testar teknisk utrustning inför avresan till Estonias förlisningsplats.

Haverikommissionen förbereder sig och testar teknisk utrustning inför avresan till Estonias förlisningsplats.

Foto: Stefan Jerrevång/TT

Olyckor2022-06-06 07:14

I slutet av maj genomfördes en laserscanning av Estonias vrak under en expedition som leddes av den estländska haverikommissionen. De kommande dagarna ska den havererade passagerarfärjan åter undersökas.

Den här gången med hjälp av fotogrammetri under ledning av Statens haverikommission (SHK). Fotogrammetri är en teknik där man tar ett stort antal stillbilder som överlappar varandra och som sätts samman till en tredimensionell bild i hög upplösning.

– Det gör att man kan zooma in och ut och man kan vrida och vända på bilden i en dator och få en komplett överblick över fartyget, säger SHK:s ställföreträdande generaldirektör Jonas Bäckstrand.

Okända hål

Bakgrunden till de nya undersökningarna vid förlisningsplatsen, som inleddes förra sommaren, är dokumentären "Estonia – fyndet som förändrar allt" som sändes 2020.

I dokumentären visades tidigare okända hål i fartygets styrbordssida, vilket ledde till nya spekulationer om orsaken till katastrofen 1994.

– I det här skedet är det inte så att vi letar efter något specifikt. Vi är ute för att bedöma hålen i styrbordssidan av fartyget, men vi vill också dokumentera fartyget i sin helhet, säger Jonas Bäckstrand.

Fotogrammetriundersökningen beräknas ta mellan 12 och 16 dagar beroende på väderförhållanden vid vraket.

Andra upptäckter

Vid undersökningarna som genomfördes förra sommaren dokumenterades de hål i skrovet som visades i dokumentären om förlisningen men det gjordes även andra upptäckter, bland annat rörande bottenförhållanden, som inte framkom i den ursprungliga haveriutredningen från 1994.

– Stockholms universitet gjorde en undersökning som pekar på att det med stor sannolikhet är urberg (granit) som finns i anslutning till de här hålen i fartygets styrbordssida. Sedan kunde vi också konstatera att bogrampen släppt från sina gångjärn.

– Vi visste att den tidigare hade hängt kvar i två av de fyra gångjärnen, men nu hade den släppt från dem också och står bredvid fartyget och lämnar alltså öppet in på bildäck, säger Jonas Bäckstrand.

Går in på bildäck

I den nya expeditionen kommer undervattenskameror att sändas in på bildäck, vilket enligt Jonas Bäckstrand beskrivs som en riskfylld operation.

– Så långt det är möjligt kommer vi även att försöka dokumentera hur det ser ut där, säger han.

Undersökningarna genomförs av det Västerviksbaserade företaget Ocean discovery i samarbete med det danska bolaget JD-Contractor. Både den svenska och den estniska haverikommissionen kommer att vara ombord för att leda och styra arbetet.

Undersöker botten

Morten Henriksen är projektledare på JD-Contractor, vars uppgift är att med hjälp av en ROV, Remotely operated underwater vehicle, en fjärrstyrd undervattensfarkost, undersöka botten kring vraket.

– Vi har fått i uppdrag av haverikommissionen att dokumentera vilken typ av grund som Estonia vilar på. Det i sin tur kan förklara skadorna på fartyget, säger han.

Uppdraget är enligt Henriksen förknippat med en hel del utmaningar och den estländska expedition förlorade i slutet av maj en ROV vid vraket.

– Det kan finnas kablar och rep som hänger löst runt fartyget som undervattensfarkostens propellrar kan trassla in sig i. Det vill man till varje pris undvika, säger Morten Henriksen.

Väderberoende

Arbetet är också extremt väderberoende. För att sikten ska vara optimal får det inte vara för höga vågor eller för starka undervattensströmmar och juni bedömdes därför vara den bästa månaden för dykningarna.

När sommarens undersökningar är avslutade kommer det att dröja ytterligare några månader innan materialet analyserats och ett resultat kan presenteras.

Rättad: I en tidigare version av texten fanns felaktiga uppgifter om vad som ska skickas in på bildäck.

Fakta: Estoniakatastrofen

Passagerarfärjan Estonia förliste i Östersjön natten mot den 28 september 1994. Färjan hade lämnat hamnen i Tallinn kvällen före, men kantrade knappt halvvägs till Stockholm och sjönk på mindre än en timme.

852 människor omkom i katastrofen. 501 av dem var svenskar.

137 personer räddades.

Den internationella haverikommissionens viktigaste slutsats blev att fästena och låsen till Estonias bogvisir var underdimensionerade. Fartyget kantrade till följd av att stora mängder vatten forsade in på bildäck.

Överlevare, anhöriga och andra engagerade personer har dock krävt att det snabba förloppet då Estonia sjönk måste utredas ytterligare.

Efter dokumentären "Estonia – fyndet som ändrar allt" har haverikommissionerna i Sverige, Finland och Estland inlett en ny granskning.

För att kunna göra nya dykningar vid vrakplatsen begärde Statens haverikommission att regeringen skulle ändra lagen om gravfrid.

Den 1 juli 2021 trädde en ändring av lagen om gravfrid i kraft. I den finns ett undantag från förbudet mot dykning som omfattar verksamhet som bedrivs av en myndighet i Sverige, Estland, Finland, med avsikt utreda fartygets förlisning.

I juli förra året genomförde Statens haverikommission i samarbete med sin estniska motsvarighet nya undersökningar av olycksplatsen och Estonias vrak. Då dokumenterades bland annat hål i fartygets skrov samt konstaterades att botten i anslutning till hålen består av berggrund.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!