PÄ en vÀgg i polishuset i Norrköping Àr ungefÀr 130 bilder uppsatta pÄ personer som deltog i upploppen i stadsdelen Navestad under pÄskhelgen. UngefÀr ett 60-tal av dem har hittills identifierats, fler Àr pÄ vÀg. Men den vÀggen fÄr vi inte se. Den Àr hemlig, förklarar Jan Staaf nÀr TT besöker den grupp poliser och civila som leds av honom och som sedan i vÄras arbetat med att utreda upploppen.
Saknar motstycke
Det som hÀnde i pÄskas saknar motstycke i Sverige. VÄldsamma upplopp utbröt i flera stÀder, dÀr mÀnniskor gick till vÄldsamma attacker mot poliser som var satta att bevaka en högerextrem politikers genomförda eller planerade sammankomster. Stenar kastades, fordon sattes i brand, mÄnga poliser skadades och i Navestad angreps Àven rÀddningstjÀnsten.
Ganska snabbt stod det klart för utredarna att det fanns ett enormt stort bild- och filmmaterial frÄn hÀndelserna. Inte minst sedan Polismyndigheten gick ut och uppmanade vittnen att skicka in sina bilder och filmer via en sÀrskilt öppnad sajt.
ââMin kĂ€nsla Ă€r att mĂ„nga kĂ€nde samma avsky som vi gör nĂ€r vi ser det hĂ€r och de vill hjĂ€lpa till pĂ„ nĂ„got sĂ€tt för att fĂ„ de hĂ€r personerna lagförda, eftersom det Ă€r ett sĂ„dant enormt material som skickats in, sĂ€ger analytikern Erik Pettersson.
Kroppskameror och drönare
Utöver materialet frÄn privatpersoner finns ocksÄ andra typer av filmer, förklarar han:
ââDet Ă€r frĂ„n polisens kroppskameror, övervakningskameror, polisflyget var pĂ„ plats med helikopter, det fanns drönare uppe. Men sett till mĂ€ngd och omfattning har vi fĂ„tt förlita oss till ganska stor del pĂ„ det som allmĂ€nheten skickat in, det stĂ„r för den större delen av det rörliga material vi har.
HÀndelserna utreds frÀmst som det relativt nya brottet sabotage mot blÄljusverksamhet, som handlar om angrepp eller andra störningar mot polis, rÀddningstjÀnst eller ambulans som görs för att allvarligt försvÄra eller hindra verksamheten. Filmmaterialet har blivit en oerhört viktig del för att bevisa vem som var pÄ platsen och vad den personen gjorde. Men exakt hur polisen gÄr till vÀga med identifieringen Àr ocksÄ det hemligt.
ââExakt hur vi gör för att identifiera mĂ€nniskor vore olyckligt att berĂ€tta, det förstör för framtiden för hela Polissverige. DĂ€remot jobbar vi hĂ„rt med att titta pĂ„ filmerna och fĂ„ mĂ€nniskor identifierade. Och det Ă€r samma höga beviskrav i den hĂ€r typen av upploppsliknande former som vid vilket brott som helst, sĂ€ger Jan Staaf.
Film per misstÀnkt
Hittills har utredningarna lett till att tre mÀn i Norrköping dömts för grovt blÄljussabotage. I rÀtten har Äklagarna först presenterat översiktsfilmer som utredarna satt ihop, som visar vad som hÀnde den 14 respektive den 17 april.
ââDe visar mer övergripande hur stĂ€mningen var pĂ„ platsen och vad som skedde. Sedan har Ă„klagaren valt att presentera en individuell misstankefilm, för respektive misstĂ€nkt, dĂ€r vi egentligen har samlat ihop allt material vi har hittat pĂ„ den individen som styrker den brottslighet som den stĂ„r Ă„talad för, sĂ€ger Erik Pettersson.
Utredningarna kompletteras sÄklart Àven med vittnesmÄl frÄn poliser och andra mÀnniskor pÄ platsen. Bara den typen av bevisning hade inte rÀckt lÄngt.
ââSer man krasst pĂ„ det: om vi bara haft polismĂ€nnens vittnesmĂ„l och nĂ„gra frĂ„n allmĂ€nheten som kan sĂ€ga att "den dĂ€r personen kastade stenar eller satte eld pĂ„ nĂ„gon bil" sĂ„ skulle det pĂ„ sin höjd kanske bli en handfull Ă„tal. Det vi hoppas pĂ„ nu Ă€r oerhört mycket mer, sĂ€ger Jan Staaf.
Fullt med telefoner
Att titta pÄ materialet har mÄnga gÄnger givit kalla kÄrar, berÀttar utredarna. Det som syns Àr allvarligt vÄld och en djup avsky mot polisen.
ââDet Ă€r otĂ€ckt och en riktig utmaning framgent Ă€r att försöka fĂ„ tillbaka tilliten i det hĂ€r ytteromrĂ„det för framförallt vĂ„ra omrĂ„despoliser. Jag trodde inte det fanns ett sĂ„dant hat mot just polismakten, sĂ€ger Jan Staaf.
Trots att de redan har mycket material att jobba med vet utredarna att det finns fler filmer. Och de vill polisen gÀrna fÄ ta del av, sÀger den operativa analytikern Kristina Rolin:
ââDet ser man pĂ„ de filmer vi redan har, att var och varannan har en telefon i handen som man filmar med eller knappar pĂ„. SĂ„ det finns ett otroligt stort material dĂ€r ute, som vi fortfarande inte fĂ„tt del av.