Svårt med boende för våldsutsatta kvinnor

Unizon anser att fokus när män utövar våld ska ligga på gärningsmannen, det är han som är problemet och det är han – inte de utsatta – som ska flyttas. I ett fåtal kommuner i landet finns tillfälliga lägenheter för våldsutövande män. Men Olga Persson anser att det i första hand inte är till en sådan männen ska flytta, utan till häkte och sedermera anstalt.

– Vår huvudtes är att det här är brottsliga handlingar, det här är kriminella gärningsmän. Det är rättsväsendet som måste ta sitt ansvar. Kvinnojourer kan vara bäst i världen och ge kvinnor stöd och skydd, men det hjälper inte om inte männen hålls ansvariga för sina brott, säger Olga Persson.

Motivation krävs

Samtidigt, säger Persson, är det en majoritet av männen som inte döms och de måste på olika sätt hållas borta från de kvinnor de utsätter.

– Då är det kontaktförbud eller olika former av motiverande beteendeförändrande insatser och så. En del av det kan ju vara en sådan här tillfällig bostad för männen, men det är inte så självklart som det låter, säger Olga Persson.

Olga Persson är av uppfattningen att det är en ganska liten och speciell grupp män som det kan fungera att flytta på:

– Jag tänker att det kan vara de här situationerna där det finns en etablerad kontakt med socialtjänst och hälso- och sjukvård, eller psykiatrin. Där man redan ingår i en vårdkedja och det finns en motivation.

Säkerhetsaspekten är också enormt viktig, menar Persson, liksom frågan om vilka resurser vi lägger på utsatta kvinnor och barn respektive våldsutövarna. Vems ansvar är det exempelvis att se till att mannen får en mer permanent boendelösning efter vistelsen i den tillfälliga lägenheten?

Anmäler inte

I dag är det nästan alltid den utsatta kvinnan som lämnar den tidigare gemensamma bostaden. Men det är enormt svårt att hitta någon nytt – enligt Olga Persson har möjligheten att få förtur i bostadsköerna för utsatta kvinnor och barn i princip försvunnit. Detta samtidigt som Unizon ser att dygnen som landets socialtjänster betalar för vistelser på kvinnojourer blir färre.

– Vi undrar ju var kvinnor tar vägen? Många hamnar på andra-, tredje- och fjärdehandsmarknaden där kvinnor blir utsatta för sexuella trakasserier, utpressning eller övergrepp men vågar inte anmäla för då får man ingenstans att bo, säger Olga Persson.

Unizon ser också exempel på så kallad social dumpning av utsatta kvinnor.

– Du kan få en permanent bostad i en avfolkningsort, där inga människor bor, där det inte finns någon service kvar och det är långt till förskola och skola. Kvinnorna har ofta dålig ekonomi och ingen egen bil, så det blir omöjligt att bo där. Då riskerar de att gå tillbaka till förövaren, för då får de åtminstone tak över huvudet.