Eller som Olof von Dahlin (informator vid Högsjö gård) uttryckte: ”I hafven det wäl hört, at Högsiö man aldrig kan glömma”. Den som i våra dagar besöker Högsjö instämmer förmodligen i detta.
Första gången Högsjö gård nämns i skrift är 1247. Gårdens historia lämnar vi därhän denna gång. Nu ägnar vi oss endast åt Högsjö gårds kapell med dess omständigheter.
Sedan tidig medeltid hörde ett kapell till gården. Där en av de nuvarande flygelbyggnaderna ligger var det placerat då. Med tiden tjänade det ut och Claes Gustav Rålambs änka Christina Sofia född Sack, ägaren av Högsjö gård, beslutade att det skulle byggas ett nytt. Placeringen blev också ny. På en lövskogskransad kulle norr om gården byggdes det nya kapellet.
Till arkitekt anlitades Carl Fredrik Adelcrantz som arbetade tillsammans med Sveriges främste arkitekt på den tiden, Carl Hårleman.
Innan kapellet är färdigbyggt sker ett ägarbyte på Högsjö gård, så den som fullföljer byggnationen är Christian Eberstein.
Upptimrat och klart är kapellet år 1783. Såväl ut- som invändigt är kapellet reveterat. Taket är ett valmtak med hög resning och försett med en lanternin. Hela byggnaden framträder i en nyklassisk stil.
Ursprungligen skulle predikstolen ha sin placering vid norra långsidan med en trappa från sakristian. I verkligheten har såväl altaret som predikstolen fått sin placering vid kyrkans östra vägg.
När man rev det gamla medeltidskapellet, så förutom att man nogsamt dokumenterade både byggnad och inventarier, tog man tillvara bland annat den tavla som i nuvarande kapell är placerad bakom predikstolen. Tavlan ”Lansstöten” är målad av en okänd 1600-talskonstnär efter originalet av P. P. Rubens.
Över altardisken hänger tavlan ”Kristi födelse”, målad av Pehr Hörberg. Om denne konstnär finns mycket att berätta men det lämnar vi därhän denna gång.
Vad man som besökare lägger märke till är också de vackra muralmålningarna. De tillkom när Cristian Ebersteins änka Hedvig Charlotta, född Burén, skulle gifta dig med Göran Zacharias af Segerström 1818. Hennes kusin Johan Fredrik Norstedt utförde målningarna.
Det mest unika i kapellet är orgeln. 1840 lät Fredrik Ulrik von Aken sätta in ett mindre orgelverk, byggt av orgelbyggaren Johan Samuel Strand på 1830-talet. Nästa generation tillträder vid Högsjö gård och nye ägaren Frans Gustav von Aken lät byta ut orgeln till en större 1853.
Fasadutformningens upphovsman är troligen Axel Nyström. Också han en av landets ledande arkitekter. Den nya orgeln, som fortfarande är i bruk, har fem stämmor manual och två stämmor pedal. Helt färdigbyggd är inte orgeln då det är förberett för ytterligare två stämmor.
Elektricitet fattas i kapellet varför orgeln förses med luft på mekanisk väg genom trampning.
Tack vare att instrumentet brukats minimalt under snart 170 år så befinner den sig i ett klangligt och tekniskt mycket gott skick. Experterna benämner orgeln ”en klingande klenod”.
Kapellet är bevarat i sitt ursprungliga skick och det tack vare att man aldrig drabbades av ”civilisationens vågor” med att installera el och värmeelement. Den enda värmekälla som funnits var en kamin som vedeldades vid de sällsynta tillfällen då det var gudstjänst. I dag är kaminen obrukbar.
Att det funnits präst vid Högsjö för ägarens räkning åtminstone från 1606 finns omvittnat i skrifterna. På lagman Hans Claesson Rålambs begäran ger domkapitlet 1705 tillstånd för prästerskapet i Vingåker att hålla gudstjänst i Högsjö. Rålamb värnade om de gamla som inte orkade ta sig till moderkyrkan i Vingåker. Det fick dock icke ske något missbruk av gudstjänsterna, så att det gick ut över moderkyrkans verksamhet. Inte heller fick ”något avkortas för ordinariis uti deras inkomster”. Rålamb erbjöd sig betala 20 tunnor spannmål i årlig lön, jämte boningsrum det vill säga hemmanet Stengården, men det hjälpte inte. Någon kapellförsamling blev det aldrig. Rålamb fick nöja sig med huspredikant.
När Eberstein senare blev ägare till Högsjö gård gjorde han förnyade försök att få en särskild brukspredikant till gården. Han gav ett löfte att inrätta en prästsyssla vid kapellet. Ebersteins försök hade inte heller de någon framgång. Hans ansökan avslogs 1802. Högsjöborna fick nöja sig med gudstjänst fyra gånger om året.
Under Fredrik Ulrik von Akens tid tillkom ytterligare åtta gudstjänster, så att man nu var uppe i tolv.
1862 gjorde Frans Gustav von Aken återigen en framställan till kungen om att gudstjänsterna skulle ingå i Vingåkers kyrkoherdes tjänst och att von Aken skulle slippa den ekonomiska belastningen av prästlön vid förrättningar i Högsjö. Ansökan avslogs 1862. Någon församling och stationär präst blev det aldrig i kapellet.
Vi förflyttar oss till 1880-talet. Det är första söndagen i augusti och i dag är det, i Högsjö gårds kapell, den årliga Krusbärspredikan eller "Preddikan" som vi säger här på bruket. Mycket folk från hela socknen har samlats. Det är inte så ofta vi får ha gudstjänst här i kapellet. Prästerskapet tror, att vi ska svika gudstjänsterna i Vingåker, om vi får Guds ord på hemmaplan. Det blev i alla fall en god predikan av kyrkoherden, men nu stundar en av höstens stora festligheter.
Så har själen fått sitt, och vi går ut i den sköna augustisolen och fortsätter ut i allén mellan Högsjö gård och kapellet. Här är mängder av salustånd uppställda. Man säljer främst krusbär men även andra bär och frukter. Karameller också såklart.
Vi handlar så mycket börsen förmår. Och självfallet umgås vi, träffar bekanta och vänner som vi inte har tid att umgås med under vardagarna. En allmänt trevlig stämning råder och kommersen blomstrar.
Tiden bara flyger iväg och det börjar bli dags att dra sig till Lustparken vid Fatburen.
Tänk vilken fantastisk park herrskapet på Högsjö Gård lät bygga för länge sedan. Ja det fina lusthuset, med de vackra intarsiamöblerna, är ju förbehållit herrskapet själva, men gungorna får vi förlusta oss med, så mycket vi orkar. Stora som små vill passa på att gunga så högt man bara förmår. Alla andra muntrationer står oss också till buds och vi roar oss som barn. Karlarna får visa sin styrka genom armbrytning och brottning. Vem fångar den såpade grisen?
Mätta på lek för tillfället, sätter vi oss i gräset en stund och njuter av vår kaffekorg. Så har många andra också gjort, så det är tätt mellan kaffedrickarna. Ja, så är det ju det där med kaffet och tungornas band. Fast det är inte bara kaffet som sätter fart på konversationen. En och annan, det vill säga många, blandar sig en rejäl kaffekask eller kaffehalva. Somliga hoppar till och med över kaffet. Tycker väl att det är synd att späda ut brännvinet.
Ju mer brännvin i kroppen desto skränigare blir manfolket och många blir slagsmålssugna. Slagsmål hör till de vanliga nöjena, särskilt om Brevenssmederna kommer hit och försöker bekanta sig med ”våra” flickor.
Vi fortsätter umgås och ha trevligt tills det börjar kvällas. Äntligen närmar dagens höjdpunkt, det festliga fyrverkeriet. Det är fascinerande men också skrämmande. Man kan knappast se sig mätt på detta otroliga stjärnfall i alla tänkbara färger. Måtte det inte ta eld någonstans! Årets fyrverkeri är väl inte lika påkostat som det, som var 1818 när Ebersteins änka, Hedvig Carolina, gifte sig med Göran Zakarias af Segerström. Tänk, att den gången kostade fyrverkeriet 1000 kronor! En verkligen ofattbar summa.
Skådespelet är slut och mörkret börjar ta överhand. Vi drar oss hemåt nöjda med både krusbär och karameller och så förstås Lustparksfesten. Ett helt långt år kvar till nästa Krusbärspreddika.