Det var Högsjö kulturmiljöförening som tog initiativ till onsdagens visning av kraftstationen, som ägs och drivs av Voith Paper Fabrics. Ett tjugotal intresserade samlades för att få höra mer om stationen, som är en av få kvar i originalskick, som inte är automatiserad och som fortfarande är i bruk.
I början av 1900-talet elektrifierades allt fler industrier, efter att elektriciteten nästan uteslutande använts för belysning under 1800-talet. I Högsjö väcktes tankarna på att ta tillvara vattenkraften i ån bara något stenkast från bruksområdet. Sprängningarna av kanalen, som leder vattnet från Grävsjön och vidare via kraftstationen till Högsjön, utfördes i början av 1900-talet och själva stationen stod färdig 1908-09.
Konstruktören hette Fritz Egnell och turbinerna är av Francis-typ, gjutna i Brevens bruk och kvar i original än idag i kraftstationen. Den ena installerades 1909 och den andra 1911.
– Det är lite ovanliga turbiner härnere. Francisturbiner är vanligare i Norrlandsälvarna där fallhöjderna är högre, säger Sören Karlsson, underhållschef på VoithFabrics, som tillsammans med elektrikern Jan Berg höll i visningen av kraftstationen.
I Högsjö är fallhöjden åtta meter och Francisturbinerna kan ta tre kubikmeter vatten i sekunden var. När vattenflödet är högre än så öppnas dammluckor, utskovsluckor, till den ursprungliga flodfåran för att släppa ut överskottsvattnet den vägen, men det är länge sedan det gjordes, berättar Sören Karlsson.
– Det var 2006 senast, men år 2000 var flödet 16 kubikmeter i sekunden.
Just nu står turbinerna stilla, eftersom vattenflödet är lågt i ån.
Turbinerna fungerar ungefär som vattenhjul, där kraften sedan förs via en axel ut till generatorerna i kraftstationen. Från början räckte kraftstationens produktion både till industrin och till Högsjö samhälle, och det fanns till och med planer på att dra en ledning in till Vingåker. Så blev det dock inte, men än idag förser turbinerna Voith med elström.
– Ett bra år gör vi 20 procent av elektriciteten själva. I snitt produceras 1,1 miljoner kilowattimmar här per år, säger Sören Karlsson.
Inne i själva kraftstationen är stengolvet rutigt i svart och vitt, med vackra friser runt om. På en stor tavla i marmor sitter mätare, lampor och reglage.
– Elektrifieringen var något oerhört på den tiden. Man kostade på stationerna på ett sätt som man inte skulle göra idag, konstaterar Sören Karlsson.
Svänghjul, regulatorer, alla vattengenomföringar till turbinerna, samt själva turbinerna, tillverkades i grannbyn och bär skyltar med texten "Brefvens bruk, Kilsmo". Generatorerna kom från Ludvika och Nya förenade elektriska AB, föregångaren till ASEA, numera ABB.
I det lilla kontoret innanför maskinhallen har tiden också stått still. Här ligger ASEA:s installationsmanual från 1928 med solkors, hakkors, som var företagets logotyp fram till 1933 kvar, som om den siste maskinisten Lennart Jakobsson bara gått ut en stund. Han arbetade här i kraftstationen åtminstone fram till slutet av 1960-talet.
Det talas om att vattenturbiner kan fungera i ungefär 100 år och Högsjös turbiner lever redan på övertid, 110 och 108 år gamla som de är.
– De oljas varje dygn, vi byter elborstar och rengör. Vi har storrengöring med några års mellanrum. Så länge man sköter om dem kan de nog fortsätta fungera, tror Sören Karlsson.