Flodkräftan har länge varit akut hotad av signalkräftan. 97 procent av alla bestånd har dött ut sedan kräftpesten kom till Sverige 1907. Det berättar Anders Möller som bor i Larslund utanför Vingåker. Eftersom han bor ute på landet och livnär sig på mindre typer av gårdsuppdrag, kände han för att anlägga en damm och plantera in flodkräftor. Detta blev verklighet förra året och nu har han undersökt hur det gick för kräftorna.
– I höstas planterade jag ut 200 stycken flodkräftor. Det tar ungefär tre år innan de hunnit växa upp och jag kan börja sälja dem. Jag har fångat ett trettiotal i år som jag sedan släppt tillbaka, men också yngel, säger Anders Möller.
Vidare berättar han att hotet mot flodkräftan inte utgörs av överfiske, då bara omkring 30 procent av kräftorna fiskas upp. Han förklarar att det istället handlar om att signalkräftan slagit ut flodkräftan. Utrotandet har skett sedan signalkräftan illegalt började inplanteras på 1960-talet och spridit kräftpest. Att flytta runt på kräftorna ser han också som ett problem.
– När folk förflyttat signalkräftorna mellan olika sjöar har det lilla bestånd av flodkräftan som funnits – mer eller mindre försvunnit, säger han.
På gården är det inte bara flodkräftor som står i fokus. Höns, biodling, rabarber och andra mindre inkomstkällor är något Möller lägger ned tid på. Tidigare har han arbetat som journalist, bland annat på Södermanlands Nyheter. När han för några år sedan valde att tacka för sig, berättar han att tiden fanns för att ta tag i en dröm han haft länge, att bo på landet. För att ekonomin ska räcka till behövs fler inkomstkällor, berättar han.
– När jag höll på att ta ned gamla granträd fick jag idén att göra något för de hotade flodkräftorna samtidigt som jag hittade en ny inkomstkälla. Därför grävde jag en damm, vilken är som mest två meter djup. Jag försöker försörja mig på gården, säger han.
Men det finns också utmaningar för att dammen med kräftorna ska fungera väl. Flodkräftornas hanar kan bli upp till två decimeter stora och det finns risk att de äter upp varandra. Men Möller berättar att han kommer plocka bort en del av hanarna när de blir för stora.
– Sådana monster vill jag inte ha i dammen. De äter upp allting de stöter på, även sina kompisar. Men hela det här projektet är roligt då man känner att man gör en insats, säger han.
Om tre år räknar Möller med att han kan sälja sina första flodkräftor och hoppas att beståndet i hans damm ska bli så pass stort att han kan livnära sig på det. Att äta egna flodkräftor vet han inte om han kommer att göra, men han skulle i vart fall inte känna någon skuld om han gjorde det.
– Flodkräftan kan jag äta med gott samvete eftersom den är planterad i den här dammen, säger han.