Ända sedan slutet av 1800-talet, då bygget inleddes, har Lilla Sjögetorps slott fascinerat. Familjen von Aken, med döttrarna Sigrid och Märta, ägde på 1800-talet Högsjö gård. När pappan dog under en utlandsvistelse, ärvde äldsta dottern Ebba gården. Lillasystern Märta fick i stället Mörby gård, strax utanför Odensbacken. Men där ville hon inte bo, så hon arrenderade ut gården och bodde i Stockholm.
När sedan hemmanet vid Sjögetorp sålde av en bit mark intill Högsjöns östra strand, sålde Märta von Aken Mörby gård och slog till. Därifrån kunde hon se tvärs över sjön till barndomshemmet Högsjö gård. Men det var ingen simpel herrgård hon tänkte bygga – utan ett magnifikt sagoslott!
Historien om Märta von Aken och Lilla Sjögetorps slott har sedan dess fascinerat såväl boende runt Högsjö som sommargäster och andra utsocknes. För ett år sedan beslöt sig Karin Andersson i Högsjö för att sammanfatta historien och bena ut vad som är rykten och vad som är sanning, i form av en bok.
– Det finns inte många levande kvar som minns hur det var. Jag är ivrig att få något nedskrivet innan alla dör, säger hon.
I arbetet med boken har hon bland annat intervjuat en 94-årig kvinna, vars mamma arbetade på slottet. Hon var bara en i Märta von Akens stora tjänstestab, som bestod av pigor, husor, köksor, sällskapsdamer, kuskar, trädgårdsmästare med mera.
Medan slottet byggdes bodde Märta von Aken i en villa vid strandkanten, som hon låtit uppföra.
– Villan flyttades sedan till Marsjötrakten, säger Karin Andersson.
1901 stod slottet klart, men redan 1897 hade Märta flyttat in. Slottet var mycket påkostat och utanför anlades en stor park. Märta von Aken hade ett rikt socialt liv, både på de stora godsen i Sörmland och i Stockholm. Men hon led av svår bacillskräck, vilket gjorde att hon snart besvärades av allt umgänge.
– När en manlig bekant varit på besök lät hon till exempel skålla stolen han suttit på, berättar Karin Andersson.
Märta von Aken var också en stor djurvän. Inte ens skadedjur fick dödas. Råttor och möss som påträffades inomhus skulle bäras ut i skogen.
– Hennes chaufför råkade en gång köra på en fasan. Då fick han avsked, säger Karin Andersson.
Märta von Aken gifte sig aldrig. Hon bodde på Lilla Sjögetorps slott till sin död 1935, då hon begravdes vid Högsjö gårdskapell. I testamentet stod att slottet skulle lämnas som det var.
– Vad betydde det? Att man inte fick röra det? Det blev i alla fall tillbommat, säger Karin Andersson.
Åren gick och slottet utsattes för väder, vind och vandaler.
– Jag fattar inte hur man kan gå in och skära sönder möbler och riva sönder böcker, säger Karin Andersson bedrövat.
Till slut fick släkten nog av det förfallna slottet. Man bestämde sig för att bränna ner det. Men beslutet hölls hemligt. Man ville slippa både protester och åskådare.
Men en som fick reda på planerna var Katrineholms-Kurirens medarbetare Harald "Haldo" Ottosson. Han tog med sig kameran och förevigade när slottet stod i lågor i mars 1975.
I dag återstår bara ruiner, grindstolpar, och några av de exotiska träd som stått i slottsparken. Fortfarande är det ett populärt utflyktsmål.
– Det är väldigt mycket folk där och tittar. Sommarboende och andra. Det är vackert att gå där längs sjökanten.
På grund av det stora intresset kommer Karin Andersson två gånger i sommar att hålla guidningar vid slottsruinerna.
Historien om den ensamma förmögna kvinnan som byggde ett törnrosaslott som allmänheten aldrig fick tillträde till, har gett upphov till många rykten. Något som Karin Andersson varit tvungen att hantera i arbetet med boken.
– Många historier kring henne går inte att belägga och det är viktigt att påtala. Det är inte värdigt henne med sådana rykten!
Ett av ryktena är att Märta valde just Sjögetorp för sitt slottsbygge eftersom det var platsen där hon först blev kysst.
– Men det var ju inte hennes mark då, varför skulle hon befinna sig där? Hon bodde ju i Stockholm.
Slottet sägs också vara ritat av arkitekten Isak Gustaf Clason, som bland annat ritat Östermalms saluhall i Stockholm. Men det stämmer inte.
– Det var Bror Almquist som ritade slottet. Han hade jobbat hos Clason, säger Karin Andersson.
Ett annat rykte är att slottet först skulle byggas ute på en holme, där en stenramp i vattnet fortfarande vittnar om planerna.
– Men den holmen är alldeles för liten för ett slott med park och tjänstebostäder, säger Karin Andersson, som snarare tror att rampen använts för att frakta kor till holmen.
Karin Andersson har jobbat i ett år med boken, som nu är skickad till tryck. Till midsommar förväntas den vara klar.
– Högsjö kulturmiljöförening har bekostat trycket och många av bilderna i boken kommer från deras bildarkiv.
Boken kommer att säljas på föreningens arrangemang, som Högsjödagen och julmarknaden.