I Högsjö är kvarnrörelsen gammal. Sedan urminnes tider fanns det en odalkvarn där Grävsjön, då kallad Bjursjön, övergår till smala strömmar för att sedan mynna ut i Högsjön. En odalkvarn betecknar en kvarn där man maler för andra, senare även kallad tullkvarn. Vid ett arvskifte på Högsjö gård 1553 nämns för första gången kvarnen i skrift. Hur länge den då redan varit i bruk är ovisst men troligen betydligt tidigare.
Gustav II Adolfs krig var kostsamma, varför man 1625 införde en så kallad kvarntull. Det innebar att all den spannmål som maldes i kvarnarna, skulle beläggas med en avgift till kronan. Dock var kvarnen i Högsjö en säterikvarn och undantagen skatt, åtminstone vid det tillfället.
Kvarnen fick sin vattenkraft genom en fördämning av träkistor fyllda med sten i åmynningen och vattenhjulet gick med överfall. Kvarnen var en hjulkvarn med två par stenar och räntade årligen omkring 14 tunnor mjöl. En tunna = 146,5 liter. I bevarade dokument står ”Quarna ståndh mala åår oc dag” det vill säga den var igång året om.
På en karta från 1685, ser man att, förutom Högsjö gård, fanns det ingen bostadsbebyggelse utöver Gräf där Högsjö samhälle idag är beläget. Till Högsjö gård hörde bland annat de större hemmanen Beszatorp = Bistorp, Kykoren = Kikuren, Pampatorp, de två gårdarna i Swartatorp, Torp och Åkra samt många torp, alla belägna på Högsjö gårds ägor, men inte i den omedelbara närheten av kvarn och järnbruk.
Kvarnen fick fortfarande sin vattenkraft genom en fördämning av träkistor fyllda med sten i åmynningen. Vattenhjulet gick fortfarande med överfall och hade tre par stenar samt en liten vetekvarn med ett par stenar. Kvarnen var inte skattepliktig från början. Däremot måste man 1751 betala skatt.
I en beskrivning över Högsjö gård, då den skulle försäljas 1782 till Christian Eberstein, står beskrivet om kvarnen: ”…derbrewid uti samma wattnfall, en masugn under nybyggnad, en qwarn med 4 par stenar och en såg på rå och rörs grund, så wäl smedjorna som qwarnen och sågen äro uti ganska gott stånd och mäst nyligen bygde”.
En ny mjölkvarn uppfördes 1794 på den plats där nuvarande före detta kvarnen ligger. En fördämning bildade en ny, stor kvarndamm. Fördämningen utgjordes av två stenkar med en träbro över. Nivåskillnaden var bara 1 ¼ aln (1 aln är ca 0,6 m), så att de två kvarnhjulen gick med underfall. Kvarnbyggningen var av timmer i två våningar och rödfärgad.
Genom vådeld brann kvarnen upp på 1840-talet. Mjölnarbostaden däremot klarade sig.
En ny kvarn byggdes upp 1846 under Fredrik Ulrik von Akens ägarskap. Arkitekt var byggmästare Malmstedt. För den tekniska utrustningen svarade Jonas Bagge. De sex kvarnstenarna togs från Gyttorp. Även den nya kvarnbyggningen byggdes i två våningar. I den övre våningen fanns fyra par kvarnstenar för grovmäld och ett par för siktmäld. I nedre våningen stod mjölkistorna. Där inrättades senare även ett grynverk vilket innehöll en sten och krossmaskin.
När Schullström & Sjöström Fabriks AB köpte marken ingick kvarnen i köpet. Fram till 1931 fungerade kvarnen. Bland annat malde och försålde man ett mjöl som var väldigt populärt och hette "Hvitsippan". Kvarnen hade stor omfattning och särskilt många malkunder hade man från Närke. Även de stora gårdarna på Närkeslätten som Mörby, Margretelund, Segersjö med flera sände sin mäld till Högsjö. Det rörde sig om stora partier och körkarlarna fick ligga kvar på kvarnkammaren, i väntan på att få sin mäld klar.
En episod ur kvarnens historia: David Bäcklund var mjölnare. Brodern Gotthard tyckte han var mer berättigad till kvarnen, och tvingade till sig mjölnarbefattningen med motiveringen att han var gift med Erik Jansons dotter Gunhild. (Erik Janson räknades till ledningen på fabriken). Gotthard Bäcklund var den siste mjölnaren innan kvarnrörelsen lades ner.
Vad malde man då? Här några exempel: havregröpe, majsgröpe, helgryn, spetsmjöl, kornmjöl, rågsikt, rågmjöl II, rågmjöl III, stenmjöl, kornkli, kornskräde, korngröpe, ärtkli, och sopmjöl.
Åren mellan 1931 och 1944 står kvarnen obrukad. 1944–45 plockas kvarnutrustningen bort. Byggnaden gjordes om så, att på övervåningen inrättades en gymnastiksal. Den användes också av skolan, då skolans egen gymnastiksal ansågs otillräcklig. I markplan iordningställdes en tvättinrättning och lokaler för anställda på Schullström & Sjöström Fabriks AB. När tvätteriepoken var till ända utnyttjades lokalen till textil- och keramikverkstad. Den gamla kvarnbyggnaden huserar idag Friskvårdsföreningen på övervåningen med omklädningsrum på bottenvåningen medan delar av nedervåningen fortfarande är utnyttjad av konstnärer. Den nedre östra delen används av Voith Paper Fabrics.
Christian Eberstein lät 1790 uppföra mjölnarbostaden. Ett par år senare byggdes kvarnen. Huset var avsett inte bara för mjölnaren själv med familj, utan också för mjölnardrängarna och deras familjer. En speceriaffär blev senare inrymd på gaveln mot kvarnen. Den ersatte den enkla försäljningslokalen i Mangelboden. Den förste handlaren hette Karl Gustafsson. Efter honom kom Adolf Köhler med Gustaf Köhler som filialföreståndare. Blomberg hette näste mjölnare och den siste var Petrus Löfberg. I boden sålde man det populära mjölet ”Hvitsippan”. Skolbarnen var också flitiga karamellköpare. Eftersom affären låg så nära skolan hann man hit på rasterna. Affären upphörde på 1920-talet då den kooperativa affären hade kommit igång.
Huset har under årens gång innehållit bland annat bageri och matservering med gästrum. HSAB (Högsjö Service AB) har haft sitt kontor på nedervåningen och övervåningen har varit hyreslägenhet. Idag genomgår huset en stor renovering för att bli enbart hyreslägenheter.