Mellan 1000 och 2000 personer kom på lördagen till Övre Häfla Bruk för att besöka Smedjans dag. Arrangemanget anordnas för att uppmärksamma hur man livnärde sig förr. Hammarsmedjan utanför Hävla var i bruk från någon gång på 1600-talet och ända in på 1900-talet.
När Smedjans dag anordnades i helgen fanns flera stationer runt smedjan och i de kringliggande stugorna. I en av stugorna stod Annika Axelsson och slog med en hammare på en glödhet metallbit.
– Det ska bli en ljussläckare har jag tänkt, men det kan även bli en ljusstake, säger Annika Axelsson.
En bit bort stod Hans Gomander vid en stor magnettändmotor som drev en spånhyvel. Han berättade att den var drygt 100 år gammal men fortfarande fungerade riktigt bra. Hyveln drog av smala skivor från en större träkloss.
– Förr använde man träskivor i stället för tegelpannor. Taket på stugan vi står vid är gjort av sådana spånskivor, säger han.
Hans Gomander är fascinerad av den gamla sortens motorteknik, och när han var mitt uppe i att berätta att det är en fyrtaktsmotor och att den drivs på både bensin och fotogen började regnet att vräka ner.
– Det är första gången på 18 år som det regnar på den här dagen, säger Hans Gomander.
Någon som valde en mer taktisk arbetsplats för dagen var Ulla Köhler. Hon stod nämligen under ett partytält och sålde kolbullar. En pannkaks-liknande maträtt som består av vetemjöl, salt och vatten.
– När kolaren eller skogshuggaren var ute och arbetade förr brukade de äta sådana. Man gjorde en liten smet och stekte den över öppen brasa, säger Ulla Köhler.
Precis på det viset gjordes också kolbullarna som såldes på Smedjans dag. Män och kvinnor i olika åldrar stod intill partytältet och stekte kolbullar över varsin öppen brasa. En av de yngre förmågorna vid brasorna var Ullas barnbarn Rasmus Köhler, tolv år. Det här var sjätte året han var med och arbetade.
– Det är roligt och kolbullar är jättegott, säger han.
Pappa Alf tyckte dessutom att utflykten gav en bra variation till Rasmus andra fritidsintresse, datorspel. För Alf Köhler har Smedjans dag blivit en tradition.
– En riktigt kul grej som vi har gjort sedan 1984. Vi är ju nästan en hel släkt som hjälper till, det är kul, säger han.