Holger Pfriem bläddrar i ett nummer av den östtyska dagstidningen Neues Deutschland. Den är daterad 7 november 1989, två dagar innan gränsövergångarna i Berlin öppnades. Men i tidningen syns knappt något tecken på vad som var på gång. Det är mest vanliga, traditionella nyheter. En bild på en omkullvält lastbil skvallrar om en tyfon i Thailand, en annan artikel behandlar den globala uppvärmningen. Först i en spalt, ett par sidor in i tidningen, finns en kort notis i en spalt om att många östtyskar har tagit sig över gränsen till bland annat Tjeckoslovakien.
Delvis handlar det säkert om att tidningen var kontrollerad av regimen, men samtidigt föll muren fortare än vad någon kunnat föreställa sig. På den tiden bodde den då 24-årige Holger på en gata i Östberlin som slutade vid muren och det var inget konstigt med det. Det var så det var. När en av Holgers kompisar kom och bultade på hans dörr två dagar senare och berättade att gränsövergångarna var öppna trodde Holger först inte på det.
– Det första jag tänkte var att det var overkligt, det fanns bara inte, berättar Holger.
Vi sitter hemma i hans hus i Stenta. På bordet ligger tidningar från slutet av 80-talet tillsammans med östtyska sedlar och Holgers gamla LP-skivor från den tiden. Halva sitt liv har han bott i Östtyskland, halva i Sverige.
Något han lyfter fram är att den bild av DDR som varit rådande i Sverige inte stämmer överens med hans egna upplevelser.
– Jag vill absolut inte ha tillbaka DDR, men vill balansera bilden. Jag blev förvånad när jag kom till Sverige och fick höra experter på Östtyskland uttala sig om hur illa det varit där, trots att de knappt satt sin fot i landet. Jag levde ett bra liv i DDR, man kunde inte resa vart som helst och inte säga vad som helst men det var inte totalkontrollerat. Om man satt på en pub och drog en vits om partiledningen blev man inte inplockad av Stasi.
– Det kunde komma någon och tala en tillrätta. Säga saker i stil med att "ska du verkligen säga så där, vi är ju ett land, en familj där allt tillhör alla". Men om de försökt några gånger utan resultat, då kunde hårdhandskarna åka fram. Och de som exempelvis försökte fly till Västtyskland kunde hamna i fängelse.
Det som påverkade Holger mest var just de begränsade möjligheterna att resa. Han berättar om ett föredrag han var på som en som rest till Indien höll.
– Jag kände verkligen att jag ville dit, men insåg att det inte skulle hända.
Men allt skedde mycket fortare än någon kunnat föreställa sig. Efter att muren fallit började Holger jobba på en restaurang i Västberlin för att "få ihop väststålar". De östtyska marken var nämligen inte värda något. Sedan reste han och en kompis till Indien och Nepal och luffade runt i några månader.
Om Holgers resande var högst begränsat under första halvan av hans liv har han tagit igen det under den senare halvan. Redan 1990 flyttade han till Sverige där delar av släkten fanns. När Holger frågar om jag vill ha te har han mängder av sorter att erbjuda.
– Jag brukar alltid ta med mig något när jag är ute och reser. Hemmet är en blandning av saker från olika delar av världen. Förutom Vilgot, han är en inhemsk produkt, berättar Holger och sneglar på sin lille son som leker på golvet.
I dagens samhälle finns det oändliga möjligheter att övervaka folk. Du som levt med Stasi, hur ser du på det?
– Det bekymrar mig inte, men jag har andra kompisar som är mer anti. Fast jag tror att folk är mer övervakade i dag än de var i DDR. Då ville de övervaka allt men hade inte tekniken utan satsade på mycket folk. Hade Stasi haft dagens teknik hade de kunnat vara mycket mer effektiva.
– Sedan blev övervakningen så tydlig i DDR eftersom det var staten som skötte alltihop. I andra länder, även Sverige, var övervakningen stor under kalla kriget. Men i väst var det mer upphackat och blev inte tydligt på samma sätt. Ett företag kan ha en egen organisation, Säpo har sin verksamhet och så vidare.
Ser du med andra ögon på dagens samhälle i och med de erfarenheter du har från DDR?
– I Östtyskland fanns det tydliga ramar som man var tvungen att hålla sig inom. Även i Sverige är demokratin definierad, det finns vissa ämnen som man bara får prata om inom en viss ram.
– Jag säger det här utan att ta ställning i någon av frågorna, men det handlar exempelvis om dödshjälp, jämställdhet, invandring och vissa religiösa inriktningar. Jag tror att det är farligt att lägga locket på från politiskt håll, då börjar det att pysa under grytan.