Konstgalleriet i Hälleforsnäs inleder säsongen och konståret 2012 med Madara Vaska Olin och Truls Olins måleri. Det blir en smygande fortsättning på galleriets föregående utställning, då tolv konstnärspar fyllde lokalen med sina bilder.
I pågående utställning, som hade vernissage i lördags, råder en balanserad stämning. Konstnärernas målningar med skilda temperament, växelvis hängda, kompletterar och utvidgar varandra. En känsla av ljus öppenhet infinner sig.
Madara Vaska Olin har fått sin utbildning på konstakademin i Riga i Lettland. Där gällde det att öva oljemåleri i stort format i kraftfull klassiskt stil.
Det arbetssättet har hon lämnat bakom sig. Nu närmar hon sig sina vitgrundade pannåytor i akryl med lätt hand och med en pensel eller penna fylld av fokuserad energi. Hon använder gärna grodan som symbol i sina bilder, den får stå för det motbjudande, av vissa illa omtyckta som andas både forntid och sumpmark.
Även insekter, fåglar och fjärilar som alla vill symbolisera det fria och öppna, finns med, ibland i dialog med objekt från teknikens värld. Som i målningen med det gamla groddjuret som förundrad sitter framför en gråpixlad yta. Betraktaren får själv tolka, ana och undra. I bilderna blandas och möts det förgångna och samtiden. Alltsomoftast finns siffror med som en detalj i Madara Vaska Olins bildvärld, en kommentar till hur vi människor alltmer skalas av till bara en sifferkod i offentliga sammanhang.
Intresset för smådjur och insekter syns även i Truls Olins måleri. Han berättar om en tid när han arbetade på Naturhistoriska museet i Göteborg då gamla åldriga djur gjorde intryck på honom. Inspirerad av den tiden och dessa djur vill han skapa bilder som bibehåller något av insektens karaktär men i ett nytt förenklat tillstånd. Han vill låta dåtid möta nutid och finna en ny historia.
Truls Olin målar på papper, långsamt, koncentrerat och exakt. I händelselager där större formfasta element vilar under, eller bakom något av mer organisk karaktär. Motivet blir en symboliserad karta där bara yttersta strukturen lämnas kvar som en minnesbild av historien.
I två verk finns en händelse från det förflutna i Lettland, från en plats/stad som en gång invaderades av ryssar och sedermera lämnades åt sitt öde. En rest av en byggnad där svarta fönster gapar tomma. I bilderna blir en grupp myror symboler för soldater och ett kraftfullt kryss bildar ett mörkt hot i lagret bakom.
Det är enkla, avskalade former och rena färger och Truls Olin säger att i framtiden ser han sig själv arbeta mot ett formspråk där gränser löser upp sig och försvinner – där är han inte nu men det låter som en intressant fortsättning.
Paret Olin bor och arbetar i Katrineholm och jag undrar om de båda även har en gemensam ateljé?
Men nej säger båda två, det skulle inte fungera, vi har rätt olika temperament. Men däremot har vi stor behållning av att diskutera våra respektive arbeten med varandra.
Emma Jönsson