Hotellets buffé smakade lite väl smaskigt så en joggingtur för att kalorikompensera kändes som en god idé. På med träningskläder, solkräm och keps och så började jag lufsa barfota på stranden. Efter ett tag var jag helt ensam längs strandremsan med Medelhavet på ena sidan och sanddyner på den andra. Där och då var livet rätt fantastiskt.
Några kilometer senare börjar jag möta folk igen och den första gubben är spritt språngande naken. Jag ökar på stegen. Efter ett tag möter jag fler och ingen har en endaste tråd på kroppen. Alla kollar konstigt på mig, som om jag kom från yttre rymden. Jag måste ha hamnat på en nudiststrand! Aldrig har jag sprungit så snabbt som när jag sprang tillbaka till hotellet igen. Resten av veckan tog jag mina rundor i ett annat väderstreck. Kunde ingen ha satt upp en varningsskylt?