Åh, underbara vår, med värme, ljus, grönska och uteserveringar.
Eller, just uteserveringar tillhör inte det mest underbara med svensk vårvärme, mer än i teorin. I praktiken har uteserveringarna förvandlats till en modern rökruta, sedan rökförbudet på krogar och restauranger infördes för ett antal år sedan.
Den som vill äta restaurangmat som inte smakar fimp förpassas till lokalens mörka, kvalmiga inre. Samtidigt bolmas det som aldrig förr vid borden ute på trottoaren.
I bästa fall får man ett "är det okej att jag röker?" från bordsgrannen, som redan sitter med cigg och tändare i högsta hugg. Jag får lust att replikera "är det okej att jag kräks i din mat?", men har inte vågat än.
"Men det är ju så gott med en cigarett efter maten", hävdas det. Må så vara. Det kan också vara skönt att gå på toa efter en måltid, men ingen kommer därmed på tanken att dra ner byxorna och uträtta sina behov intill bordet.
Tobaksutredaren Göran Lundahl föreslog tidigare i våras ett rökförbud på uteserveringar. Jag säger förstås som Gert Fylking: ÄNTLIGEN!