När jag åkte tillbaka till redaktionen efter ett jobb i Valla hamnade jag bakom en timmerbil. Då vi mötte en annan timmerbil blinkade förarna med helljuset till varandra i en hälsning. Mina tankar gick då till alla turer på bönpallen på sambons mc och hur mc-förarna alltid hälsar på varandra och till tiden då jag hade en VW-buss och samma procedur hände i mötet med en annan bilist med samma fordon.
Vid utlandsresor hejar man på dem som man känner igen från hemstaden. Människor man annars kanske inte hälsar på då man möts på stadens gator.
Känslan av att vi hör till samma grupp ger en samhörighetskänsla som kan få oss att må bra och bli glada.
"Hej, jag ser dig. Vi hör ihop, vi vill varandra väl".
Då jag och mina systrar besökte våra föräldrar som under ett år arbetade i Tanzania hälsade de infödda på oss med ett glatt "Jambo!" (Hej!) då vi möttes. Vi blev glada och kände oss välkomna i landet.
Kan ett så litet ord skapa förutsättningarna för en bättre värld? Kanske vi i den här delen av Sörmland kan starta en världsförbättrande trend.
Jag börjar:
Hej och go'morron!