Jag tillhör den skaran som sover så tungt att inte hundra elefanter väcka kan mig. En sån som somnar innan flygplanet lyft och sover sött tills man påbörjar inflygning tio timmar senare. Under studietiden med veckopendling till Sundsvall så sov jag gott på tåget i båda riktningarna. Ibland byttes säkert ressällskapet i stolen bredvid, medan jag snarkade högt med öppen mun och dregel på hakan.
Dessvärre är inte tidiga morgnar min grej. Som kvällsmänniska är det svårt att komma omkull i tid och när klockan ringer är jag typ medvetslös. Ena sonen skuttar glatt upp innan Bolibompa ens börjat på tv:n och snart nog är det dags att stämpla in på dagis, skola och jobbet. Förhoppningsvis i tid. Det går sådär.
Sänder en tanke till alla tålmodiga fröknar som glatt tar emot krånglande barn och stressade föräldrar varenda morgon. Alltid med ett leende. Ofta med en klapp på axeln och ett "ta det lugnt nu, det här fixar vi".