Nu vann KSK med 3–1 (0–0), men KSK:s division 4-lag har haft ett stort och genomgående problem hela den här säsongen. Ineffektivitet. Och säsongens 19:e match blev inget undantag på den punkten. Chanserna radas upp en efter en och ibland två och två, men det verkar vara som förgjort.
— Jag blir galen på det här. Vi får ingenting gratis med oss, inga lätta mål eller bollar som studsar rätt, suckade tränaren Kent Edlund efter ytterligare en nervpärs.
Ändå spelade KSK förhållandevis bra mot ett Runtuna som var spelmässigt underlägset KSK. I två tredjedelar av planen spelade hemmalaget bra, det är när det kommer till målsituationer som det låser sig för samtliga spelare.
Nu ska det sägas att bortalaget kämpade riktigt bra och det de saknade i spelskicklighet tog de igen i jävlar anamma. En ingrediens som inte fanns i överflöd hos hemmalaget.
— Nej, vi är inte riktigt på tårna i dag. Vi tar inte de hemåtlöpningarna som man måste göra när det gäller defensiven.
Framåt är KSK bra spelmässigt, det är bara den där detaljen med målgörandet som saknas...
Nu dröjde det ända till den 70:e minuten innan KSK:s bäste spelare Oscar Eriksson kunde rulla in ett rättvist 1–0.
Men säg den glädje som vara beständigt. Direkt på avspark kontrade Runtuna in kvitteringen, ett mål som tränare Edlund helst skulle vilja kalla för ett självmål.
Men lite flyt hade ändå KSK och man måste säga att rättvisa skipades när Valon Rashiti gjorde 2–1 i 83:e minuten och Robin Törnhjelm fint framspelad av Lucas Persson, kunde fastställa slutresultatet 3–1 i slutminuten.