- 3–0 i halvtid. Det kändes som att det var kört, säger Viveca Sjöberg.
I morse slog hon på mobilen för att kolla hur stor förnedringen blev. Ja, det var i alla fall vad hon trodde.
- 4–4! Jag fattade ingenting. Hur gick det till.
Så att i stället för att följa den dagliga morgonrutinen med frukost gick hon till datorn och plockade fram matchen för att titta på andra halvlek.
- Lite bråttom var det så jag snabbspolade fram till målen. Otroligt vilken vändning av svenskarna, säger hon.
Håkan "Vargen" Andersson, katrineholmaren som tog Nyköpings Bis till serieseger i division 2, härdade däremot ut.
- Efter första trodde jag tyskarna skulle vinna med 5–0, kanske 6–0. Marcus Allbäcks kommentar i tv i paus om att de skulle försöka hålla siffrorna nere i andra tyder ju på att inte ens lagledningen vågade hoppas på det under som skedde.
Redan när Zlatan Ibrahimovic gjorde 4–1 började Håkan Andersson drömma och tro på något totalt oväntat.
- Hans agerande, när han hoppade över tyska målvakten Neuer, tog upp bollen och snabbt sprang tillbaka visade på sådan moral och vilja. Jag gillar Zlatan, säger Håkan Andersson.
Sista halvtimmen satt han på helspänn.
- I första halvlek var Sverige för defensivt, skänkte bort hela planen. Vändningen är det mest fantastiska man kan se, så mycket idrottspsykologi. Tydligare kan det aldrig bevisas att det aldrig är för sent att ge upp, säger Håkan Andersson som har ett år kvar på sitt kontrakt med Bis och följer laget upp i ettan.
Just egenskapen att aldrig ge upp är vad Värmbolsspelaren John Wenell tar med sig från tv-matchen.
- Vi visade med Värmbol flera gånger i höst att det är möjligt att vända underlägen. Men att Sverige skulle få en poäng efter 4–0-underläge, nej, det borde inte vara möjligt.
- Det var lika chockerande som kul att det lyckades. Mikael Lustigs 4–2-mål, bara minuterna efter Zlatan Ibrahimovics reducering, var ändå målet som gav goda aningar. Tyskarna hade börjar bli stillastående. Men det var starkt gjort att fixa poäng.