- Vi hade det knapert det sista åren. Det är inte värt att dra runt ett lag om man får skrapa ihop spelare, det blir för tungrott. Man ska inte sticka under stol med att vi var ett stryklag, det gör att folk tappar motivationen och det var svårt att locka till oss nytt folk.
Avståndet hade också ett finger med i det hela.
- Det var ingen spelare som bodde i Floda och det tar ändå ett tag att åka från Katrineholm. Vi hade en eldsjäl i Nina Andersson. Om det inte varit för henne så hade vi nog gett upp tidigare, konstaterar Larsson.
Mycket energi och tid lades ned, men inte från alla parter.
- Folk ändrade jobb, ställde upp medan det fanns de som ryckte på axlarna och hade något annat som var roligare.
Larsson talar om att den yngre generationen inte brinner för idrotten som man behöver göra för att vara aktiv.
- De yngre som borde fylla på lever mer för nuet och ungdomar överlag är lata. De kan vara duktiga, men det är inget att bygga på. De hinner aldrig spela sig in i ett lag, de är med ett par gånger, tröttnar och gör det som är kul för stunden. Man måste ha ett genuint intresse och brinna för att hålla på.
Skillnaden är stor när hon ser tillbaka i backspegeln.
- Det är samhället i sig. Nu finns det så många andra träningsformer som fotbollen konkurrerar med.
- Förr när en annan var ung spelade alla fotboll. Nu för tiden spelar man fotboll på datorn. Damfotbollen är tyvärr snart död. Det är inte riktigt inne att spela fotboll.
Att kroppen tar skada är en anledning som bidrar till att flera damspelare lägger skorna på hyllan.
- Det är vanligt med knäskador hos tjejer. En del gör sig illa, går till doktorn som säger: "du kanske ska fundera över fotbollen" och sen vågar de inte komma tillbaka för man vill inte riskera att slita sönder knäna. Jag gjorde mig illa i foten och vågade inte riktigt fortsätta.
Larsson fortsätter att resonera om vad som ligger bakom att många väljer att inte fortsätta.
- Många flyttar, pluggar eller skaffar familjer. Det är bidragande faktorer. Många skaffar barn när de är mellan 20 och 25 år och det blir naturligt att de slutar. Då har man haft sin karriär. Det är nog inte högsta prioritet att återvända till fotbollen. Sen finns det ju de som kommer tillbaka jättefort. Men kroppen säger ifrån om det gör ont. På något sätt är det lättare för killar.
Det är rätt vanligt bland killar att kompisgänget startar ett korplag. Hur tror du tjejer ställer sig till Korpen?
- Det skulle vara optimalt för många. Man skulle kunna få ihop flera lag, intresset finns säkert, men det är svårt att hitta nivån för att vara ett bottenlag.
Floda har skapat lite av en tradition att anordna fotbollsträffar.
- Vi har kört "gubbträning", där får alla vara med. Vi delar upp oss och lirar. Många av de som kommer är inte med i något lag. Det har vi kört varje sommar så länge jag kan minnas.
Även andra lösningar på en fortsatt verksamhet har varit på tapeten.
- Det pratades för några år sen om att spela niomanna för att få ihop folk. Det kunde vara ett alternativ, men samtidigt så vet jag inte om jag skulle tycka att det vore kul.
Hur är din relation till fotbollen i dag?
- Man saknar fotbollen, att sitta i omklädningsrummet innan när man peppar igång, alla sitter lite helspända under genomgången innan uppvärmningen. Man hade en himla bra gemenskap i laget. Skulle jag bli väldigt sugen skulle jag säkert börja igen. När jag var och tittade på Valla ryckte det lite i benen. Men jag pluggar till sjuksköterska och jobbar lite. Det är svårt att hinna med.