Ingen regel utan undantag. Den senaste veckan har det faktiskt inte blivit speciellt mycket cyklande för Forssjöbon Kathinka Kernen. Å andra sidan har väglaget varit ovanligt bökigt på cykelbanorna.
– När det är så här halt är det svårt även om jag har dubbdäck, berättar hon.
Anledningarna till att hon cykelpendlar till och från arbetet i Katrineholm är främst miljön och hälsan. Det som annars skulle bli en transportsträcka fungerar som dagliga träningspass.
– Jag ser till att ha ordentliga kläder på mig och har ombyte med mig till jobbet.
Hon har försett cykeln med ordentliga lysen och reflexer samtidigt som hon har en reflexväst på sig. Hjälm är en självklarhet och en vanlig cykelkorg underlättar att få med packningen. Fincykeln får stå och vänta på våren – hennes råd är att använda en lite mer sliten hoj i vintervädret.
En fördel hon ser med cyklingen är att det fungerar även när man är lite småskadad.
– Det var ett bra alternativ för mig i stället för att springa när jag fick hälsporre. Nu har jag ryggskott, men det fungerar att cykla. Det är inte så belastande.
Även om hon har det förspänt och mestadels har cykelbana hela vägen till jobbet är det inte helt lätt med mötande bilister.
– Många av dem bländar inte av när de möter mig. De kanske inte tror det, men jag blir otroligt bländad av helljusen.