Sedan början av 1990-talet har Naturskyddsföreningen skött om Lisstorpsängen, som snabbt växt igen sedan den senaste arrendatorn på gården Lisstorp i närheten gått i pension.
– Det visade sig att det här var en väldigt artrik ängsmark. Naturskyddsföreningen sökte en äng att sköta om och Länsstyrelsen ville hålla ängen öppen, då var det en tjänsteman som föreslog att vi skulle ta hand om den, berättar Bo Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningens Katrineholmskrets.
Ordet "faga" är gammalt, från fornnordiska, och ordet är släkt med "att feja", städa. På våren räfsar föreningen bort skräp, grenar och gammalt gräs. I augusti har man slåtter på ängen, med lie och med slåtterbalk.
Enligt traditionen ska man faga ängarna när vitsippan står i knopp, men på Lisstorpsängen har sipporna just slagit ut den här lördagen. Efter vitsippor följer en lång rad örter och blomster, till exempel smörboll och orkidéerna brudsporre, nattviol, både vanlig och grönvit, samt tvåblad. Svampar finns det också senare, som vaxskivlingar och den ovanliga lilla bruna sippskålen. Den växer som parasit på vitsipporna.
Det kan låta konstigt, att den magra ängen som inte gödslas är den mest artrika, men de känsligare växterna slås ut om ängen gödslas.
– Ängar är det mest artrika vi har i landskapet. Får de växa igen försvinner arterna, säger Bo Karlsson.
På Lisstorpsängen hamlas också en del björkar. När man hamlar tar man bort grenar med löv från träden. Grenarna gavs till djuren.
– Det sågs som nödfoder för djuren, men det finns näringsämnen i torkade löv också.
Två som var med på fagningen är Ulrika och Håkan Lernefalk.
– Vi är helt enkelt naturintresserade. Ängar med sin artrikedom är en naturtyp som försvunnit mycket. Det är skönt att vara ute, men också kul att kunna göra något, säger de.