Nyponros, hundkäx och älggräs vajar höga runt kursgården Granhedsgården, omkring två mil nordost om Katrineholm och en halvmil sydväst om Hälleforsnäs. Här finns tio byggnader, allt från de stora kurs- och boendelokalerna till en mindre torpliknande stuga, flera förråd och verkstad.
Vid en av byggnaderna har en gran växt ända upp till takfoten. Målarfärgen flagnar, några fönster är förtejpade, ett par uthusdörrar står lutade mot dörrkarmarna. Bakom ett av husen betar en dovhjort fridfullt i det höga gräset. På en dörr sitter en lapp med pandemivarningar: "Se till att hålla avståndet! Nys och hosta i armvecket".
Men samtidigt ser det ut att pågå verksamhet i ett par av husen. I "Familjehuset Samarkand" är dörren uppställd på glänt och möbler och föremål skymtar i rummen. Utanför ett hus står en skåpbil, på förstukvistar hänger amplar med blommor. Men skåpbilen är avställd sedan i fjol och amplarnas blommor av plast. Gården tycks öde, övergiven.
Vad händer egentligen med Granhedsgården?
Från 1994 fram till 2013 drev Gisela Björklund, som senare var en av grundarna till Warbro kvarn, Granhedsgården som konferensanläggning och hälsohem, där hon också, på eget initiativ, ordnade med lägerverksamhet för barn. På sommaren välkomnade hon sommarbarn från barnhem i Lettland och övriga Baltikum som fick fiska, andas lantluft och bada i sjön under några veckor.
2013 sålde Gisela Björklund, då 87 år gammal, gården. Den köptes av studieförbundet Ibn Rushd för 11 miljoner kronor. Förbundet hade för avsikt att bedriva kurs-och lägerverksamhet, men också hotell, på gården.
Verksamheten ifrågasattes av högerdebattören Rebecca Weidmo Uvell, som menade att Ibn Rushd inte hade några sökbara läger eller kurser på sin hemsida, men däremot använt de miljonbidrag de fått för kurserna från Folkbildningsrådet för inköpet av Granhedsgården. Ibn Rushd försvarade sig, genom sin dåvarande ordförande Zana Mohammed, mot kritiken och sa att det inte är ovanligt att studieförbund äger kursgårdar och att man tvingats öppna gården för hotellverksamhet för att klara ekonomin.
Våren 2015 ansökte Ibn Rushd om att få starta asylboende på gården, men fick avslag av Migrationsverket.
I december 2018 lades gården ut för försäljning, då med en prislapp på 12 miljoner kronor. Och sedan dess har inget hänt. Jo, priset har sänkts med en dryg tredjedel. Nu är utgångspriset 7,9 miljoner kronor hos mäklaren, men trots det tycks gården förbli osåld.
Samuel Lindholm bor inte långt från Granhedsgården.
– Vi är ledsna över att ingen tar hand om det. Det är tråkigt. Det står bara och förfaller. Det är roligare om bygden lever. Många har köpt fastigheter i bygden och renoverar och sköter om dem. Det vore roligare om det var en fungerande kursgård, säger han om granngården.
Samuel Lindholm hade själv kontakt med mäklaren för en tid sedan. Han hade räknat lite och funnit, att om man kunde köpa hela fastigheten, stycka av en tomt med ett av husen, rusta upp det huset och sälja det, så kunde vinsten gå till att rusta resten av byggnaderna. Läget är fantastiskt på höjden över sjön, konstaterar han.
Men ska tomter styckas av, krävs att en detaljplan tas fram för området, säger Erik Bjelmrot, chef för Katrineholms kommuns plan- och byggavdelning. Och:
– Ska man använda gården på annat sätt kan man behöva söka bygglov.
Om en privat markägare vill att kommunen tar fram en ny detaljplan, är det den som får nytta av planen som bekostar den.
– Det är givetvis stora kostnader i att ta fram nya planer och det tar ungefär 1,5 år, säger Erik Bjelmrot.
Både kostnaden och tidsutdräkten blir för stor, tycker Samuel Lindholm.
Han tror någon skulle behöva köpa gården och driva den som kurs- eller lägergård, alternativt hotell.
– Jag tror att det behövs några yngre eldsjälar, som lägger ned sitt hjärta i det där. Många åker förbi, vägen är vacker. Man kunde ha en bra restaurang till exempel. Jag tror att man kan få rull på det om man har tid och energi, och pengar.
Christer Sundqvist (M) är ordförande i bygg- och miljönämnden i Katrineholms kommun.
Om det nu finns en intressent som vill ta över lokalerna och använda som privatbostad borde inte kommunen underlätta istället för att gården står och förfaller?
– Vi är naturligtvis glada om det är verksamhet på platsen, men vi har samtidigt lagar och regler att förhålla oss till och det finns ju heller inget kommunalt intresse i detta. Men jag kan inte exakt vad man kan göra när det kommer till detaljplaner utan får hänvisa dig vidare i det här fallet, säger Christer Sundqvist.
Studieförbundet Ibn Rushd grundades 2001, på initiativ av islamiska förbundet. Studieförbundet anordnar kurser och studiecirklar, men har också varit i blåsväder de senaste åren, med frysta bidrag från exempelvis region Sörmland.
Till tidningen sa dåvarande ordföranden, när gården lades ut till försäljning 2018, att man ville prioritera andra verksamhetsområden, samt att gården låg något avsides. Om man inte hittade rätt köpare ville Ibn Rushd fortsätta själva med verksamheten, sa man då.
Tidningen har flera gånger och på olika sätt sökt företrädare för Ibn Rushd, men har inte nått någon som kunnat svara på frågor om verksamheten.