Arne Söderstierna har skrivit upp allt som hänt sedan den 13 februari 2013. Det var den dagen allt tog fart i sjukvården. Dagen han vaknade och inte kunde gå.
— Då hade jag tidigare sökt på vårdcentralen i ett och ett halvt år och träffat tio, tolv läkare. Jag sa "det är nånting i ryggen som växer".
Alla läkarna hade sin teori. Det var kärlkramp, lunginflammation, bältros med mera, och därtill hörande mediciner. Gemensamt för alla läkarna var att de inte tog reda på den faktiska orsaken.
På röntgenbilderna som till sist blev tagna är det inga problem att se vad som uppenbarligen inte hör hemma vid och i ryggraden. En stor tumör.
En mer timid person än Arne Söderstierna hade troligen inte nått ända fram i vården i samma situation som han, då han för ett år sedan kom till akuten på Kullbergska sjukhuset därför att han inte kunde gå.
— De ville skicka hem mig, "för här kan du bli sjuk" sa de.
Arne Söderstierna insisterade på att få komma till en vårdavdelning, där de också ville skicka hem honom.
— Jag tuppade av. Då kom det en ny läkare, och han ville skicka hem mig. "Vi har inga sängar" sa han.
Men Arne Söderstierna godtog inte det, utan krävde att få reda på vad som var fel med honom. Skiktröntgen två dagar senare, en fredag, visade orsaken.
— Läkaren kom in i salen och sa: "Du har en tumör på ryggraden."
Därifrån har Arne Söderstierna bara beröm att ge till sjukvården.
— De är så hjälpsamma och måna om en. Jag tycker att det har varit toppen på sjukhusen, säger han.
Ett teveinslag om lång väntan på cancervård i en annan del av landet har inte sin motsvarighet här vad han erfarit, konstaterar Arne Söderstierna. När hans tumör väl blev upptäckt gick det undan.
— Under två månader var det utredningar, berättar han.
Han är fullt införstådd med hur hans behandling med cellgift gick till, och att det tog sin tid att utreda vad han skulle få.
— Det måste vara precis rätt.
Den 12 april fick han den första cellgiftsbehandlingen. Då mätte tumören 58 gånger 44 millimeter. Var tredje vecka gavs en ny behandling. Det har gått enligt planerna.
Han har antecknat allt sedan dagen han vaknade och inte kunde gå. Till det hela hör sjukresorna.
— Jag har åkt ambulans fem gånger, sjukresa tur och retur Eskilstuna 26 gånger, två gånger tur och retur Stockholm, egen bil till Eskilstuna två gånger, och 18 gånger tur och retur Katrineholm.
— Det jobbigaste är att man har suttit inne ett helt år. Jag kunde inte åka någonstans, förutom sjukresorna. Det är först senaste månaden som jag har släppt rullatorn.
Arne Söderstierna siktar på full rörlighet och att det är han som skottar snö därhemma nästa vinter.