Kvinnan, som är i 40-årsåldern och som bor i ett samhälle i Flens kommun, behöver färdtjänst för att ta sig till och från sitt arbete i Eskilstuna, eftersom hon har en grav synnedsättning.
Men enligt socialnämnden borde hon kunna lära sig att resa ensam i kollektivtrafiken. Kommunen beviljade henne därför färdtjänst till arbetet i endast i tre månader. Efter detta borde hon kunna klara sig själv, enligt socialnämnden.
Kvinnan menar att hon behöver färdtjänst även i fortsättningen, och överklagade socialnämndens beslut till förvaltningsrätten i Linköping. Hon framhåller att hennes synnedsättning påverkar hennes dagliga liv "och gör det enormt utmattande att röra sig ute".
Enligt kvinnan skulle hon riskera att förlora sitt arbete, om hon inte får färdtjänst, något som skulle vara "förödande" för hennes försörjning.
Kommunens resonemang om att hon skulle kunna lära sig att själv resa med kollektivtrafik mellan hemmet och Eskilstuna tycker kvinnan är märkligt. Hon har ingen möjlighet att åka ensam med allmänna kommunikationer, och att hon skulle lära sig detta och att byta mellan olika färdmedel är "orimligt", menar hon.
Kvinnan har beviljats färdtjänt, men när det gäller resorna till Eskilstuna ville kommunen alltså begränsa dem till tre månader. Det är denna fråga som domstolen har prövat. Och domstolen ger kommunen bakläxa. Förvaltningsrätten betecknar tidsbegränsningen som "oskälig" och menar att hon ska få tillstånd för färdtjänstresor till Eskilstuna även i fortsättningen.