Den första mars 2018 gjorde han sin comeback och sa redan från start att den skulle pågå i två år. Ett ord han höll, i dag gör han sin sista dag som kommunalråd i Flens kommun.
Men låt oss backa bandet. Anders Berglöv växte upp i ett politiskt medvetet hem där arbetsrörelsen och folkrörelsen var grundfundament. Hans politiska engagemang väcktes på 70-talet där Chilekuppen 1973 fungerade som en sorts katalysator. Två år senare gick han som 14-åring med i SSU.
– Det var en väldigt politisk tid på 70-talet som formade mig. Det var de internationella solidaritetsfrågorna som väckte mitt politiska intresse.
I slutet på 70-talet och under hela 80-talet tog utbildning och jobb över innan politiken återigen fick en central plats i Anders Berglövs liv. När han blev ordförande i Flens arbetarekommun 1994 tog den politiska banan fart på allvar. 1998 fick han en plats i riksdagen och satt under fyra år i lagutskottet med ansvar för immaterialrättsliga frågor. Därefter tog han 2002 över rollen som kommunalråd i Flen efter Maria Heed.
– I riksdagen ska man kunna mycket om lite och inom kommunpolitiken ska man kunna lite om mycket. Det senare har passat mig bättre. Man får snoka och nosa och sätta sig in i väldigt många olika saker. Det är på ett sätt som att vara regeringschef fast man är det i kommunal mening.
Det finns en enkelhet, snabbhet och närhet med kommunpolitiken som Anders Berglöv vurmar för. Det sistnämnda har även inneburit en närhet till invånarna. Ofta på gott, men ibland även på ont.
– Folk i gemen är väldigt goda och snälla. Men ibland har det varit påfrestande, det är det ingen tvekan om. Jag tål mycket själv, men när man blandar in min familj är jag väldigt skör.
Anders Berglöv berättar om ett hemskickat brev som blev en polissak och som har satt djupa spår.
– Man skrev att man vet var mina barn går i skolan och där jag själv inte har varit så populär om jag uttrycker mig diplomatiskt. Det var ingen rolig stund i livet.
Han upplever att klimatet mot politiker har hårdnat samtidigt som de flesta partier brottas med fallande medlemstal.
– Men jag tycker fler borde våga engagera sig politiskt, det är både givande och bildade och det utvecklar ens ledarskap och ansvarskännande. Det tycker varje medborgare skulle överväga någon gång.
För Anders Berglövs del är det tyngsta uppdraget dock avklarat. Totalt 13 år blev det på posten när han nu tackar för sig. Han lyfter fram skolan, bostad och infrastruktur med kollektivtrafik som hjärtefrågor.
Hur ser du på skolprojektet?
– Det var en väldigt bra åtgärd och reform som den satte läraren och lärandet i centrum. Jag tycker vi var lite banbrytande i vårt sätt att jobba och jag tror att det har satt prägel på skolan. Diskussionerna kring skolstrukturen tror jag alltid kommer att finnas. Jag tror att vi måste sätta en mer långsiktig kommunal skolstruktur. Vi måste lära oss leva med att vi har friskolor som har en viktig roll för våra barn och ungdomar.
Hur känns det att kliva av – igen?
– Det som känns är när man kommer hem och det är tyst. Man går i konstant 24-timmarsjour i den här rollen. Den delen är svårast att landa ur ifrån. Det tar ett halvår.
Vad säger du om telefonen ringer och du får frågan om ännu en comeback?
– Nej, jag har redan gjort min comeback, det gör man inte två gånger. Jag kommer inte ta ett politiskt uppdrag av den här digniteten igen.