Många röster om kvinnors liv kom till tals när internationella kvinnodagen firades på allaktivitetshuset Skjortan.
Det var andäktigt tyst när Irina Gonchar läste novellen hon skrivit om sitt liv.
Hon berättar om flickan som växte upp på ett barnhem och tvingades slåss för maten. Flickan blev en tjej som började på universitetet, fick familj och ett vackert hem. Men diktaturen tog ifrån henne allt. Hon var gravid i sjunde månaden med sitt andra barn när hon fick missfall efter polisens misshandel. Med hjälp av gömda pengar flydde hon från skräckväldet.
Flickan blev kallt mottagen i ett främmande land och tvingades gång på gång berätta sin historia. Irina Gonchar berättar om förnedringen flickan känner när hon inte blir trodd. Om en familj i kris. Om ensamheten i det nya landet, utan vänner och far- och morföräldrar som kommer och hälsar på.
Lena Holmberg Broström berättade om hur den psykiatriska öppenvårdsmottagningen i Flen försvann.
– Det drabbar framför allt kvinnorna eftersom det oftast är de som söker hjälp, säger hon.
Nour Shashani, Qali Abdarahim och Rima Ali Muuse är alla 14 år. De är unga och arga. Som en stafettpinne skickade de orden emellan sig och berättar om hur förutbestämda tjejers liv är.
– Vi ska gilla rosa, dockor och mode. Vi ska vilja bli sjuksköterskor eller förskollärare. Vi ska inte prata högt. Och vi får lära oss att acceptera att "boys är boys", säger Nour Shasani.
Den onda cirkeln säger Rami Ali Muuse om ordningen i samhället som är baserat på könsnormer.
– Bryter man normerna blir man mobbad eller utfryst. Mannen har ställt krav på kvinnan i tusentals år, och nu ställer också sociala medier krav på oss att vara perfekta.
Fotbollsspelande Qali Abdirahim har fått stå ut med skämt om att tjejer inte kan spela boll. Men också andra fördomar.
– Som mörkhyad, muslimsk kvinna har jag fått ta emot sexism, rasism och islamofobi.
Och om skillnaden mellan killar och tjejer säger hon:
– Varför får killar vara högljudda och respektlösa bara för att de är killar?
När applåderna hade lagt sig tog Sonja Hamberg över mikrofonen, och sjöng "Åh, åh, åh tjejer, vi måste höja våra röster för att höras". Hon konstaterar att det var så det lät under grupp 8-tiden och guidar vidare genom den socialistiska kvinnohistorien.
Öppen mikrofon, där alla får komma till tals, avslutade arrangemanget i Vänsterpartiets och ABF:s regi.