När besökarna kom till gården möttes de av ett lysande klot inbyggt i spillvike. I det stora magasinet på gården fanns det fika och mycket att se: miniatyrtavlor belysta av varsin lampa, en upplyst tipi som ändrade färg med hjälp av lampor och utanför på stallbacken och på gärdena fanns många olika ljus- och eldinstallationer. En vindtunnel, som lyste som ett gigantiskt blodomlopp i mörkret, två händer som håller ett hjärta, ett eldsfall av ljus i skogsslänten, en fyrbåk av spillmaterial från ensilagehanteringen. 

– Det är lite av poängen med hela festivalen, man skapar av det man har hemma, säger Nina Wande, som tillsammans med maken Martin Wande arrangerar festivalen, som från början, när familjen Wande flyttade hit 2017, var ett sätt att presentera sig och säga "hej" till grannarna. 

Erika Andersson Henriksson ställde ut gestalter målade i självlysande färg på fiberduk, där UV-ljus fick dem att framträda starkt i skymningen. Två andra deltagare var Tilde Ågren och Isabell Linder. Med varsitt lysande paraply, gjorda av konstnären Kaarin Bonde Jensen, föreställde de "paraplyväsen", som gick runt på festivalen och sjöng för besökarna. Två lokala entusiaster, Hella Huhta och Marie Carlsson, skapade det röda hjärtat i skogsbrynet. 

Artikelbild

| Martin och Nina Wande arrangerar ljusfestivalen på sin gård Idéfarmen i Dunker.

– Vi ville symbolisera omtanke, värme och kärlek, säger Hella Huhta. 

– Allt är möjligt. Man låser sig så lätt vid tankar och exkludering. Men om man istället anammar inkludering och tänker "varför inte"?, säger Nina Wande.