Mariya och Volodymyr Petrenko, som bor i Flen, berÀttar om kriget i Ukraina. Han har pÄ sig ett traditionellt plagg frÄn hemlandet, och hon en t-shirt som hyllning till folket.
För nÀstan sju Är sedan flydde de frÄn sitt hem i Donetsk och kom sÄ smÄningom till Valdemarsvik. Mariya Petrenko, maken Volodymyr och deras tvÄ söner började skapa ett nytt hem, men Migrationsverket sa nej, gÄng pÄ gÄng. I april förra Äret flyttade de till Flen men utvisningsbeslutet hÀnger fortfarande över dem. Vad som hÀnder nu, efter den senaste tidens utveckling, vet de inte.
â Migrationsverket har hela tiden sagt att vi kan resa till en annan del av Ukraina, men vi har sagt att det inte gĂ„r. Vi har sagt att det snart kommer bli krig i hela Ukraina, sĂ€ger konstnĂ€ren Mariya.
PÄ köksbordet framför henne ligger en bricka med fÀrger och en pensel. Just nu arbetar hon med trÀÀgg frÄn hemlandet som mÄlas i klassiskt petrykivka-stil. Hon beskriver det som "folkets konst" och berÀttar om hur man kan anvÀnda fingrarna som redskap om man inte har rÄd med en pensel. Men hon anvÀnder egentillverkade penslar försedda med korta katthÄrstrÄn.
Medan hon berÀttar om konsten och sin utbildning plingar telefonen dÄ och dÄ. Samtidigt som februarisolen gassar genom köksfönstret vet hon att hennes syster har baxat ett stort skÄp framför sitt, som skydd mot bomberna som faller i hemlandet.
â Hon sĂ€ger att de inte fĂ„r plats i skyddsrummen. IstĂ€llet har hon identifierat vilka tvĂ„ vĂ€ggar som Ă€r lĂ€genhetens starkaste och mest pĂ„litliga. DĂ€r ligger hon pĂ„ golvet och vĂ€ntar. Det Ă€r för farligt att Ă„ka dĂ€rifrĂ„n.
"Slava Ukraine, Gerojam slava", har Mariya Petrenko skrivit pĂ„ en lapp och ber sĂ€rskilt om att tidningen ska ta med det i artikeln. Det betyder "Ăra till Ukraina! Ăra till hjĂ€ltarna!"
Innan vÄrt möte har Mariya sammanfattat sina tankar i skrift. Dels för att inte glömma nÄgot, dels för att ha nÄgot att luta sig mot nÀr hon yttrar det overkliga:
"Detta krig Àr inte bara i Ukraina. Detta Àr ett krig mot hela den civiliserade vÀrlden med rysk aggression och dess propaganda".
Hon Àr kritisk till folket som lÄtit Putin sitta vid makten sÄ lÀnge, men Àr ocksÄ övertygad om att mÄnga i Ryssland inte har full inblick i vad som sker i Ukraina sedan förra torsdagen.
Dagen efter att kriget bröt ut Äkte Mariya och hennes man till Stockholm för att protestera utanför den ryska ambassaden. Bilden Àr frÄn dagen innan, den 24 februari.
Konsten ger henne det nÀrmaste hon kan komma ett lugn i den kaotiska situationen. Maken Vladimir sitter klistrad vid dataskÀrmen för att följa nyheterna för att sedan informera Mariya om det viktigaste, medan hon mÄlar.
â Det Ă€r bĂ€ttre, annars skulle mitt hjĂ€rta gĂ„ sönder helt, sĂ€ger hon.
Alla pengar som Mariya Peternko tjÀnar pÄ sin konst just nu skickas till hemlandet. "Jag vet att det Àr en droppe i havet, men jag mÄste göra nÄgot", sÀger hon.
Den klassiska dekorationsmÄlningen pÄminner om den svenska kurbitsen och Mariya blandar gÀrna tradition och inspiration frÄn de bÄda lÀnderna. Hon har mÄlat sÄvÀl dalahÀstar som pinnstolar med petrykivkablommor.
â Alla i Sverige tycker om pinnstolar, sĂ€ger hon och ler.
Samtalet gÄr frÄn kriget till konsten och tillbaka igen. Det sneda leendet försvinner tvÀrt.
â Ibland vaknar jag och nyper mig i armen. Jag hoppas att det hĂ€r var en mardröm.
Ukrainsk konst pÄ en svensk möbel. Mariya Peternko blandar gÀrna inspiration frÄn de bÄda lÀnderna.
Förutom konsten Àr idrottande ett stort intresse hos Mariya, som bland annat har tÀvlat i gymnastik. NÀr hon var nyinflyttad i Flen och ute pÄ en joggingtur sprang hon förbi en stor byggnad med skÀr fasad och stora fönster. En kvinna satt vid en vÀvstol och arbetade och Mariyas nyfikenhet vÀcktes.
â Vi fick ögonkontakt och jag vinkade Ă„t henne att komma in, berĂ€ttar Anne Sjöberg, pĂ„ kulturföreningen Flen vĂ€rldsorkester.
Nu kliver Mariya in pÄ Amazon igen.
Mariya Petrenko, utbildad konstnÀr frÄn Ukraina, har varit i Sverige i nÀstan sju Är, varav ett Är i Flen.
HĂ€r samlas mĂ€nniskor med olika bakgrund varje onsdag för att skapa och fika tillsammans. Det Ă€r första gĂ„ngen sedan kriget bröt ut som de ses och Mariya möts av öppna famnar och rullande tĂ„rar. "Hur mĂ„r familjen? Ăr de i sĂ€kerhet? Vad kan vi göra?"
Ăverallt i rummet stĂ„r konstnĂ€rs- och hantverksmaterial, nĂ„gra stickar, nĂ„gon sitter vid en dator och Anne ordnar med fika. Skapandet ger lugn och gemenskap, vare sig de Ă€gnar sig Ă„t det hantverk de Ă€r vana vid eller om de lĂ€r sig nĂ„got nytt â kanske med tradition frĂ„n nĂ„gon annans hemland. Mariya höll en mĂ„larkurs i ateljĂ©n intill under hösten och nĂ€r hon kĂ€nner sig redo blir det ytterligare en.
â NĂ€r som helst du kĂ€nner dig redo, sĂ€ger Anne.
Mariya Petrenko hittar stöd i skapandet och gemenskapen i kulturföreningen Flen vÀrldsorkester.
Under tiden ska hon sÀlja sina mÄlade Àgg via föreningens butik och via sina egna kanaler. Pengarna skickas till behövande i Ukraina.
â Jag vet att det Ă€r en droppe i havet, men jag mĂ„ste göra nĂ„got.
Hon sveper med fingret över telefonens skÀrm och visar bilder pÄ virkade smÄ djur i pastellfÀrger.
â Min syster Ă€r ocksĂ„ konstnĂ€rlig, vi har det gemensamt, sĂ€ger hon och ett leende letar sig Ă„ter fram i det sammanbitna ansiktet.