Vid 11-tiden i går samlades hela klass 6B från Sörbyängsskolan i Örebro utanför Migrationsverket i Flen för att protestera mot att eleven Maria Nazanin Ahmeds pappa ska utvisas till Afghanistan. På plats var även politiker från Örebro och andra som har engagerat sig i fallet. Maria Nazanin Ahmed kom till Sverige för tre år sedan som ensamkommande flyktingbarn och har fått permanent uppehållstillstånd. Hennes far kom till Sverige för ett år sedan, men har nekats uppehållstillstånd.
– I Sverige gör vi allt för att värna och sammanfoga familjen och jag får betalt för att vara hemma med mina barn, i det här fallet gör man helt tvärtom. Det rimmar illa med hur vi vill ha det i det här landet, säger Samuel Huss som tillhör samma församling i Örebro som den utvisningshotade mannen.
Fallet har fått stor uppmärksamhet, inte minst i Örebro, och många röster höjs om att det strider mot barnkonventionen att utvisa pappan och låta Maria vara ensam kvar. Det kommer dessutom skarp kritik från flera håll mot hur pappan fördes bort av gränspolisen den sjätte november. Han blev kallad till ett möte och blev därefter inlåst på förvaret utan förvarning.
– Jag förstår inte hur man kan låta ett barn vara ensam kvar utan sin pappa. De bara kom och hämtade honom och sa att de skulle ställa några frågor, sedan försvann han utan att hinna säga något till Maria, säger Iris Hallkvist Moberg, klasskompis till Maria.
Ännu en demonstration genomfördes utanför Migrationsverket vid 17-tiden i går. Den gången till stöd för 18-årige Daman Arnauti som kom till Sverige från Albanien för två år sedan. Han bodde på ett hem i Flen, men blev snart mer eller mindre permanentboende hos Cathrine Thomsson och hennes familj i Katrineholm.
– Han har bott hos oss sedan början av året, inte för att vi var tvungna utan för att vi ville. Jag är hans fotbollstränare och märkte att han hade ett stort känslomässigt behov och behövde en familj, säger Cathrine Thomsson.
Daman lärde sig svenska på ett halvår och blev snabbt en naturlig del av familjen och samhället. Utvisningshotet fanns hela tiden med i bilden, men enligt Cathrine Thomsson var Daman samarbetsvillig med Migrationsverket och missade aldrig ett möte.
– Vår största oro var att någon en dag bara skulle knacka på och ta honom. Men handläggaren sa att det inte skulle ske, att det bara händer på film, och att vi skulle få en till två veckor på oss att packa och säga adjö, säger Cathrine Thomsson.
När Daman blev kallad till ett möte hos Migrationsverket i Flen i torsdags förmiddag anade han därför inte oråd. Men precis som i fallet med Marias pappa fick Daman beskedet att han skulle hållas kvar på förvaret tills dess att han ska flygas tillbaka till Albanien.
– Han har uttryckt sin vilja att stanna i Sverige, men har aldrig sagt att han vägrar att återvända eller att han ska sticka. Han är livrädd och det här är fruktansvärt för alla inblandade. Att bli tagen på det där sättet är någonting man aldrig kommer över i sitt liv. Allt han vill är att komma hem och vara med sin familj de sista dagarna, säger Cathrine Thomsson.