Det är en imponerade samling som en varma augustikväll följer Yvonne Udenius en bit runt Flen, med stopp för korta sketcher utefter vägen. Vandringen börjar med en mamma som skriver in ännu ett av sina barn i skolan, som von Kraemer startade för barnen till statarna på Stenhammar.
- Jag tänkte att statarna fick så många barn att de nog var trötta på det, säger Inger Sköld som skrivit sketchen med mamman.
Vandringen fortsätter förbi en leksaksfabrik som brann, byggdes upp igen, för att därefter gå i konkurs och ersättas av en likkistfabrik. Yvonne Udenius tar med deltagarna till Flensån, där ett fattighus låg på 1800-talet. Hon har undrat hur fattigstugan finansierades och fann svaret i ett sockenprotokoll.
- 1853 samlades de 50 torparna i Flen till en sockenstämma. De beslutade att ge mellan tre och femton skålpund säd om året till fattighusen, och bönderna skulle bistå med ved och mjölk, berättar Yvonne Udenius.
Där garveriet en gång låg får deltagarna veta hur skor gjordes för 100-150 år sedan. I stället för att gå in i en butik och komma ut med en färgglad påse fick man foten avritad på ett skinn som gavs till garvaren. Först fick skinnet ligga i ett kalkbad för att ta bort håret, för att därefter ligga i ån i tre veckor.
- Sedan bereddes skinnet i ett barkkar, ett stort, nedgrävt kar med barkbitar i. Där fick pojkarna röra om de tunga skinnen hela dagarna, innan garveriet 1890 fick ett barkkar med vev, säger Yvonne Udenius.
Först efter att skinnet torkats, fettats in och färgats svarta var garvaren klar med sin uppgift, och skomakaren kunde göra en sko.