Bo Johansson beskriver sig själv som en friluftsmänniska och ser mycket fram emot att utforska vad den sörmländska landsbygden har att erbjuda.
För ett par veckor sedan klev Bo Johansson in genom Prins Wilhelms entré för första gången. Flen var vid tiden ett oskrivet blad för honom, men lutandes mot sin erfarenhet trodde han sig veta vad som väntade.
– Vanligtvis möter jag vissa utmaningar när jag kommer till en ny skola. Någonstans ligger det i sakens natur att det är något som skaver när man anlitar en konsultrektor, säger han.
De senaste 22 åren av ett ännu längre arbetsliv har Bo Johansson vigt åt skolan. Tidigare som utbildnings- och verksamhetschef, senast som interrimrektor i Storuman, Malmö, Helsingborg och Halmstad. Till Sörmland har han sökt sig för att komma närmare sina barn och för att få utnyttja kunskapen som kommer av ett par nyfikna fötter.
Det visade sig att dock situationen på Prins Wilhelm är en annan än vad han tidigare mött på sina konsultuppdrag. I förra veckan lade BUK-förvaltningens chef, Lena Furén, vikt vid Johansson erfarenhet av mer grundläggande omställningsarbeten, men enligt honom själv finns redan de nödvändiga pusselbitarna på plats.
Lena Furén, förvaltningschef på barn-, utbildnings- och kulturförvaltningen.
– Att personal skulle behöva ersättas, att det skulle finnas konflikter eller att eleverna skulle äger korridorerna. Det finns inga sådana bekymmer alls här, säger han och lägger till:
– Det är en väldigt tacksam situation, för här finns egentligen allting på plats, som en hög behörighet bland personalen och motiverade elever. Det enda är att vi måste bestämma hur vi ska ha det tillsammans.
I takt med att allt nytt så sakteliga övergår till vardag har också Johanssons bild av läget klarnat alltmer. Vad som behövs är en gemensam riktning.
– Har du två bra saker som inte arbetar tillsammans så uppnår du inget mervärde. Men kan du få dem att samarbeta så gör du det. Då kan ett plus ett bli tre, säger han och ger ett exempel:
– Man kan till exempel samläsa så att olika ämnen läser om samma sak. Om man läser om Stockholms historia i samhällskunskapen så kan man skriva om den i svenskan också, istället för att bara ta något annat på måfå från biblioteket. Om man jobbar i andra ämnestexter så får man ut ett mervärde. Och det saknas lite gran, att man inte har bestämt det. Syr man bara ihop det så är vi egentligen i hamn.
Prins Wilhelmgymnasiet Flen.
För näravarande sträcker sig Johanssons avtal fram till sommarlovet, och får han själv lov att blicka in i framtidens spåkula ser han inte heller att Prins Wilhelm behöver honom när eleverna återvänder i augusti.
– Normalt sett kan det ta uppemot två år, men vi kommer att komma väldigt långt på en termin. Eftersom vi inte har något dåligt att städa bort, vi kan direkt gå på det positiva.
Vid sidan av Johanssons hoppfullhet finns dessvärre ett överhängande problem. Som tidningen tidigare skrivit om är gymnasiets lokalkostnader bland de högsta i landet, samtidigt som flera av lokalerna är tomställda på grund av det sviktande elevunderlaget. Johansson välkomnar ambitionen om att flytta in fler verksamheter i gymnasiets lokaler, vilket är en av idéerna bakom det så kallade kompetenscentrat. En hållbar hyrsituation är fortsatt nödvändig för att få skolan att blomstra på andra plan än det rent ekonomiska.
– Vi har för stora lokaler och vi har ställt av vissa som vi inte använder. Över tid får det bli att en del av lokalerna avyttras till andra verksameter för att inte belasta gymnasiebudget. Vi kan effektivisera litegranna.