David Gagnert, reporter på Sörmlands Media
"Pojkar och flickor! Släpp era kaffekoppar, det är bankrån!". Min dåvarande chef Per Edlund tyckte att det var läge att avsluta mötet i förtid den där morgonen på Flensredaktionen på Götgatan. Fullt förståeligt med tanke på den information han precis mottagit om vad som pågick ett hundratal meter bort.
Jag greppade en kamera och sprang. Bilden som mötte mig när jag kom upp för den korta stentrappan mot biblioteken glömmer jag aldrig. En bil i full brand och svartklädda män med masker och automatvapen.
Ett stort mörkt rökmoln tornade upp sig från bilen som rånarna satt i brand och tillsammans med röken låg det en känsla av overklighet i luften. Nyfikenheten trumfade rädslan och människor trängdes vid gatuhörnen för att få en blick av vad som pågick. Jag var fullt fokuserad på att göra ett så bra jobb som möjligt. Leta vinklar för att fota och försökte få en bild av vad som egentligen pågick.
Jag minns ett ögonblick när jag stod hukad vid hörnet av dåvarande Caparol-butiken med kameran höjd. Då vände sig en av rånarna åt mitt håll, han med vapnet höjt. I det ögonblicket kände jag allvaret. Han kontrollerade, med en påtaglig kyla, omgivningen och brydde sig nog inte om att jag dokumenterade det som skedde.
Men den isande känslan av att få ett automatvapen riktat mot sig samtidigt som skarp skottlossning pågår är något som sitter kvar djupt. Jag sov inte många timmar den natten. Jag kan inte ens föreställa känslan för de som blev direkt utsatta.