Butiken är stängd och mörkret har lagt sig sedan flera timmar. Vi befinner oss någonstans i Sörmland.
En gatlampa lyser upp containern och Erik går snabbt fram och öppnar ena luckan. Han har varit här flera gånger förut och han jobbar sig snabbt igenom innehållet. Grönsaker, frukt, bröd. Vidare till nästa butik, nästa container.
Att dumpstra, leta igenom containrar för kasserade men fullt dugliga varor, har blivit mer eller mindre en miljörörelse. För Erik, som bor i Flens kommun, började det för fem år sedan då han följde med en kompis. Sedan dess har han åkt runt i länet och dumpstrat.
– Det är inte fören man har följ med och sett det med egna ögon som man inser hur mycket bra varor det finns. Det är ingen som kan föreställa sig.
Erik har med sig en kompis som gör dumpstringsdebut. Pannlamporna lyser upp innehållet i den andra containern, de fyller en IKEA-kasse med grönsaker och frukt.
– Jag dumpstrar bara så mycket som jag behöver, ungefär en gång i veckan. En genomsnittlig dumpstring skulle kosta mig mellan 500 och 1 000 kronor i butik.
Erik heter egentligen någonting annat, han vill vara anonym då dumpstring är olagligt. Det är dock inget han skäms för och han känner inga betänkligheter kring att bryta lagen för att rädda fullt ätbar mat från att slängas.
– Det som driver mig är vetskapen om att det finns riktigt bra mat att hämta som kommer att bli dålig om några dagar. Borde inte alla göra det?
Erik är vegan och plockar därför mest grönsaker och veganska produkter. Men han kommer även över bland annat bröd, olika torrvaror, chips och olivolja på sina dumpstringsturer.
– Jag har kompisar som tar kött, men då gäller det att se till att det är ordentligt inpackat.
Att matsvinnet är omfattade i Sverige råder det inget tvivel om, vem eller vilka som bär det största ansvaret är dock omtvistat (se faktaruta).
– Jag tycker att det är skämmigt, jag skäms för att vi gör så här. Jag skäms för kommande generationer. Hur har vi kunnat låta det här ske?
För Erik är dumpstringen inte bara ett sätt spara in på matkassan. Han ser det också som ett sätt att markera, att protestera mot överkonsumtionen.
– De flesta i Sverige behöver inte dumpstra, men det är ännu viktigare att vi säger ifrån. Jag skulle kunna köpa all den här maten utan problem. För mig är det här att göra en röst hörd, någonting måste man ju göra.
Dumpstringens högsäsong är under höst och vinter. Det går även att dumpstra en bit in på våren. När det blir varmt blir maten snabbt dålig. Erik möter ofta andra som dumpstrar och de gör det av olika skäl.
– Vissa gör det i ren protest och så finns det folk som dumpstrar för att de inte har så mycket pengar. Studenter eller familjer som har det svårt ekonomiskt.
Erik upplever att varken butikerna eller väktare och polis bryr sig om att folk dumpstrar.
– Butikerna vet att vi går dit och ibland lägger de bra mat i en kartong så att vi inte behöver rota. Det handlar om att inte göra för mycket väsen av sig. Att se till och hålla rent, då är det ingen som bryr sig. Ligger det någonting utanför containern så brukar jag lägga in det.
Vad ska man göra åt överkonsumtionen?
– Ändra hela systemet, allting med den här konsumtionen måste ändras. Vi måste komma på ett nytt system där vi inte köper in billigt för konsumenterna utan att man istället kanske beställer det man behöver så att man inte gör av med så mycket.
