Frågan är om någon njutit så i senaste tidens friska minusgrader som Delvin Arsan. Hemma i Flen på besök hos familjen är långa promenader hennes sätt att kraftsamla. Strax ska hon åter till Bagdad och det våldsdrabbade Irak där hon arbetar för FN.
I en vardag långt ifrån idyllen runt kungens slott Stenhammar.
– Tanken att ”det här kan vara min sista dag i livet” dyker upp då och då. Våldet tvingar oss till ett instängt liv. Säkerhetsarrangemangen kan ta veckor vart vi än ska utanför den skyddade zonen. Vi bor i containrar där det inte sipprar in minsta dagsljus. Promenader är inte möjligt. Ska vi någonstans åker vi i pansarvagnar och har hjälm och skyddsväst. Det är påfrestande.
Inte för ett ögonblick dock att Delvin Arsan ångrar sitt val 2007 att bege sig till Irak. Hon ser att FN:s insatser för kvinnor och barn, hennes specialområde, har betydelse.
Till Irak tog hon sig ensam, på eget initiativ, i taxi via Syrien och Turkiet.
– Jag åkte helt enkelt dit och sökte jobb. När passkontrollanten såg varifrån jag kom tyckte han att jag var galen och bad mig vända.
Men hon hade bestämt sig. Taxin tog henne till staden Arbril där flera internationella hjälporganisationer finns på plats. Med sitt kurdiska ursprung och både kurdiska och arabiska som modersmål vann hon förtroende och fick arbete.
– Jag sticker inte ut och det har sin betydelse i förhållandena som råder.
Till Sverige och Flen kom hon 1993 som ung tonåring. På Duveholmsgymnasiet i Katrineholm växte hennes samhällsengagemang. Praktik på FN-högkvarteret i New York och Amnesty under universitetstiden ledde vidare till Sida-stipendium och FN-kontoret i Kairo. Så dags var hon övertygad om att internationellt humanitärt arbete skulle bli hennes framtid.
– Vid Folke Bernadotte-akademin fick jag första riktiga arbetet med konfliktförebyggande frågor.
– Generalsekreteraren har nu satt arbete mot genusvåld högt upp på listan i konflikter där FN engagerar sig. Just där har vi vårt fokus i Irak, säger Delvin Arsan om arbete inom FN:s kvinnofond och FN:s utvecklingsprogram.
Hennes skildring av våld och tvång riktat mot kvinnor, pojkar och flickor är lång och fylld med förfärande vittnesmål.
Under åren i Irak har Delvin Arsan varit delaktig i uppbyggnaden av konfliktförebyggande projekt. Det har gällt bland annat vattenförsörjning och sophämtning. Men även i projekt för direkt konflikthantering har hon varit engagerad och nämner till exempel polisens arbete då kvinnor anmäler att de utsatts för våld.
– Man måste komma ihåg att konflikten i Irak inte bara handlar om ockupationen. Det finns en rad underliggande historiska motsättningar inom landet. Men ingen kan lösa konflikterna åt dem. Vår uppgift är att starta processen så att de berörda kan diskutera och tillsammans finna lösningar.
Trots ett instängt liv på olika förläggningar i Bagdad, Kirkuk, Arbil och Mosul menar Delvin Arsan att möten med irakier ute i vardagen visar att insatserna gör skillnad. Både i det lilla men också i kampen för att hejda extremistisk utbredning.
– Särskilt utsatta är barn och unga. Det finns 1,5 miljoner föräldralösa barn i Irak. 40 procent av invånarna i landet är under 18 år. Olika extremistiska grupperingar utnyttjar barnen och lurar dem till prostitution eller annat. På sina håll vågar i dag inte unga kvinnor gå till skolan.
Självmordsbombare, överfall och en allmänt mycket riskabel situation till trots tvekar inte Delvin Arsan inför avresan tillbaka till Bagdad.
- Det behövs mer stöd till kvinnor och barn, säger hon och tycker att vi andra kan ge en hjälpande hand via Röda Korset.