Mitt mellan Flen och Mellösa ligger Åtorpssjön, en bit väster om sjön bor Bengt och Ann-Marie Eriksson på gården som varit i familjens ägo sedan 1700-talet.
‒Min far tog över den 1935 och rustade upp den, säger Bengt och visar bron byggd 1860 som ligger bakom huset. Den markerar gränsen mellan Flen och Mellösa socken och leder fram till vad de ser som något udda bäverbeteende.
En bit bort hittade Bengt nyligen fem stora träkobbar som bävern mejslat ut med sina gaddar och lämnat efter sig.
‒Jag vet inte om bävern är konstintresserad men man kan ju tro det, det här är bäverkonst, säger Ann-Marie.
‒Det är sälgträd och det har nog tagit lång tid att få fram. Och jag tror han börjar på den sjätte nu, säger Bengt som anar att bävern jobbat i etapper för att få ner trädet som fastnat i ett annat träd när det fälldes den första gången.
Det är bävertätt i området.
‒Nog en 15 år tillbaka har de varit här, de vill helst ha aspträd men en och annan björk fälls också. Jag brukar hjälpa honom med motorsågen ibland om de blir hängandes, säger Bengt.
Under åren har bävrarna jobbat flitigt och byggt två hyddor. Men något så annorlunda som konststyckena har varken Bengt eller Ann-Marie sett tidigare.
Bengt visar vägen längst den snåriga skogen upp till den största av de två hyddorna. Här är bäververkstaden uppenbar och på backen står stubben varifrån de fem avknoppningarna kommer.
Den lilla stigen är kantad av bäverspår, kors och tvärs ligger det avgnagda träd.
‒Där var den, nu slog den med paddeln när den hoppade i vattnet, den gör så när den blir rädd, säger Bengt.
Optimistiskt går undertecknad fram till vattenkanten med förhoppningen om att åtminstone fånga en bävernos på bild. Men Bengt vet bättre.
‒De kan vara under ytan i en kvart och hinner simma långt då.