En av stugorna som går att hyra över natten.
Arbete och fritid. Någon skillnad? Inte för Johan Skullman. Möt överlevnadsexperten och äventyrsmannen som menar att vardagen i den obrutna terrängen egentligen mest handlar om att hitta lugn och ro. Mindre om strapatser och dramatik i utsatta situationer långt ute i vildmarken.
– Sedan jag lämnade försvaret kan jag inte längre skilja på arbete och fritid. Jag lever i det hela tiden. Till skillnad mot vad kanske många tror handlar det för mig framförallt om att hitta lugnet och trivseln ute i skogen. Sedan vill jag givetvis söka utmaningar också. Men det kan lika gärna handla om att inspirera andra att klara sig i skogen på ett säkert sätt.
Vi träffas hemma hos Johan Skullman på Flasbjörke Södergård en bit bortom Lotorp. De snötyngda träden står på täta led runt gården och minusgraderna uppmanar till både en liten brasa och någon frostnatt under bar himmel. Så roligt ska vi inte ha det. Vi sitter i köket, dricker kaffe och lyssnar när Johan Skullman passionerat pratar om naturen, överlevnad, rätt utrustning och sina planer för framtiden. Snart har han haft gården i sju år och hoppas kunna komma igång på allvar igen med sina kurser och övernattningar för folk som vill lära sig de tre grundläggande kunskaperna för att komma helskinnad från utelivets utmaningar.
– Att behärska elden ihop med den skärande eggen är en av förutsättningarna för att klara sig, säger han.
– Första hjälpen och navigering de båda andra. Sånt lär jag ut. Det kan vara till privatpersoner lika gärna som till företag som ska skicka personal på utlandstjänst i utsatta utemiljöer. Basala kunskaper egentligen. Men man behöver absolut inte redan vara överlevnadsexpert för att komma till mig. De mindre rutinerade är precis lika välkomna.
Pandemin slog till ungefär samtidigt som Johan Skullman stod redo med sina två stora, parallella satsningar. Dels utelivsutbildningarna och övernattningarna på gården och dels det egna klädesmärket Garphyttan med fokus på vardagen – arbete och fritid – på landsbygden. Verksamheten påverkades samtidigt som intresset bland "vanligt folk" att ge sig ut i skogen, på tryggt avstånd från all smitta, ökade kraftigt.
– Utelivet har förändrats på sistone. Det har blivit en mer social företeelse. När min generation växte upp var det i första hand tack vare idrotten man kom i kontakt med friluftslivet och naturen. Genom skidåkningen och orienteringen. Eller familjens utflykter. Nu är det fler event, speciella eventhelger med varumärkeslanseringar, säger han.
– Jag märker det även på de som kommer hit för att testa på lite uteliv. Jag föredrar dem som är här för att köra yoga och mindfulness.
Du skojar?
– Faktiskt inte. De deltagarna brukar vara mest receptiva på det jag vill förmedla.
Utsikt över skogen på tryggt avstånd.
– Annars är det vanligt med medelålderskillar med mycket hormoner som vibrerar. De som redan vet vilken kniv som är bäst. Blixtsnabbt gör de upp eld och visar vad de går för. Men det är inte det som är grejen vid en överlevnadssituation. De brukar blekna när de får spänna fast ena armen utmed kroppen och låtsas att den är skadad och obrukbar. Det är inte lika lätt att fixa den där elden med bara en arm. Då är det bra att veta hur man bär sig åt. Det öppnar för en ödmjukare inställning.
Vintersolen vräker sig ogenerat in genom köksfönstret och utanför är det en vykortslik vinterdag. Ett par minusgrader.
– Vintern är fantastisk, säger Johan Skullman.
– Ur utbildningssyfte alltså. Går något snett eller om du gör fel när du är ute på vintern kan det snabbt bli livsfara. På sommaren är det bara att lägga sig ned i ljungen och vänta. Men då reflekterar eller lär du dig å andra sidan ingenting. På vintern är det bra att kunna sådant som jag brinner för att förmedla. Elden, förstås, men också hur man tillverkar sina egna ätverktyg, hur man renar vatten eller hur man ordnar sin packning på bästa sätt.
Efter 30 år i försvaret ser Johan Skullman ingen skillnad mellan arbete och fritid.
Nyligen fyllde Johan Skullman 60 år. Åren utomhus märks knappt.
– Lite stelare kanske. Jag har alltid varit försiktig. Noga med hörselskydden i försvaret. Jag har äldre kollegor som är stendöva i dag. Samma sak med ögonen. Jag har alltid skyddat dem. Inga köldskador heller. Jag ser ingen prestige i att behöva kapa några förfrusna fingertoppar. Det är ingen skam att vara försiktig.
– Allt handlar om njutning. Och flytta sin egen gräns. Men det är ingen tävling. Det går aldrig att mäta vem som är bäst på friluftsliv.
Bastun.