I 2016 års bondeliv på Julita gård används andra redskap än de som nu kan ses av allmänheten på lantbruksområdet. Den gamla vagnsboden, som brukade rymma utställningen Matlust, har av projektledaren Matti Sandin och alla andra inblandade förvandlats till en stilfull utställningslokal som berättar om resan från markröjning till skörd. Avdelningschefen Gustav Olsson lyfte i invigningstalet särskilt fram Sandin, snickaren Ingvar Bohm och huvudsakkunnige intendenten Per Larsson som praktiskt taget har varit bosatta i lokalen på sistone.
Åker är en matig och mäktig utställning med odlingsårets redskap och verktyg i mitten och fördjupning i omistliga detaljer längs lokalens väggar. Som gödsel till exempel. Det var verkligen ingen enkel skitsak, särskilt inte innan konstgödseln kom i slutet av 1800-talet. I utställningen kan både guano, fågelspillning, och humangödsel, från människor, ses. Samlingen har flera gånger varit på väg att slängas, men Else-Marie Strese, intendent i Julita, har sett till att rädda den.
Hon och hennes kolleger var på plats på invigningen för att berätta om utställningens olika delar. Där fanns även personalen samt Stiftelsen Nordiska museets chef och styresman Sanne Houby-Nielsen som öste beröm över utställningen.
– Det är en enorm prestation, att med hjälp av föremålen göra en sammanhängande berättelse om åker, sa Sanne Houby-Nielsen som ser Nordiska museets avdelning i Julita som mycket viktig.
– Julita gård är hjärtat i Stiftelsen Nordiska museet. Den handlar om oss människor, hur vi lever, tänker, bor och äter, sa hon till KK och tillade att hon vill att besökare på Julita gård ska kunna känna att utställningarna handlar om dig och mig.
Houby-Nielsen vill gärna se att Julita gård utvecklas än mer när det gäller trädgård och mat – inte minst sett till det faktum att livsmedelsindustrin har förändrat mycket när det gäller synen på och kunskapen om vad vi stoppar i oss.
– Vi vill stimulera folk att återupptäcka mångfalden produkter som vi kan odla i närområdet.
Vad som historiskt har odlats både i Julita och på andra håll får man en god bild av i Åker. För konservatorn Dennis Crona, som tog ännu en titt på det färdiga resultatet under invigningen, är utställningen en chans att visa föremålen som de är, kanske rent av med lite lera kvar.
– Då känner man historiens vingslag.