"MÄnga avfÀrdar nog ett ödehusprojekt som fullfjÀdrad idioti innan man kan se framför sig vad det kan bli", konstaterar Sara Thyselius Dexner. SÄ hÀr sÄg hennes eget hus ut innan hon tog sig an det.
För fyra Är sedan var Sara Thyselius Dexner nyseparerad och ville bo kvar i omrÄdet pÄ landet strax utanför Eskilstuna, nÀra barnens far. Byggnaden hade stÄtt tom i mÄnga Är, men tack vare soptunnans mÀrkning kunde hon identifiera dess Àgare och författa ett brev. Kunde han tÀnka sig att sÀlja till henne?
Det kunde han, efter en tids eftertanke. Och det ville hon, efter att ha tagit reda pÄ all fakta som gick i det tidiga stadiet.
JÀmfört med det ombonade köket dÀr hon sitter med sin laptop och en kanna kaffe i dag fanns en del att önska dÄ.
â Det var hĂ„l i taket, skorstenen var av, det regnade in och det sĂ„g ut som kriget, trĂ€den runt omkring gjorde att det sĂ„g ut som en djungel och man sĂ„g inte alls huset frĂ„n vĂ€gen. Folk tyckte att jag var komplett galen!
"Jag vet inte hur mÄnga 'lilla gumman' och mansplainings jag har parerat under det hÀr projektet", sÀger Sara Thyselius Dexner som ensam har tagit sig an ett ödehus.
Och lÄnet som banken erbjöd, efter inlÀmnade projektplaner och mÀklarsignerade uppskattningsvÀrderingar, var med en rÀnta som skulle komma att sÀtta djupa sÄr. Om inte i plÄnboken sÄ i kroppen.
â Jag betalade i blod svett och tĂ„rar.
Med tapetlim under och tvÄ lager av parkettlack över har Sara tapetserat hallen med gamla tidningsurklipp.
à tta mÄnader senare skulle hon vÀrdera om för att förbÀttra sina lÄnevillkor. Sara, som tidigare hade tagit sig an ett annat ödehus tillsammans med sin exman, var ensam om projektet den hÀr gÄngen. Dessutom jobbade hon heltid med över hundra resdagar om Äret och hade barnen varannan vecka.
â Jag minns hur jag satt i nĂ„got baksĂ€te pĂ„ autobahn och bestĂ€llde byggmaterial. Och nĂ„gon annan gĂ„ng satt jag i en bil i VĂ€rmland och försökte, över telefon, guida hantverkarna som skulle gjuta plattan dĂ€r hemma mitt i vintern. Mellan möten projektledde jag, efter jobbet köpte jag virke och sen mĂ„lade jag halva nĂ€tterna.
Vid deadline hade hon bland annat lagt om taket, renoverat fönstren, byggt ut för badrum, renoverat alla murstockar och eldstÀder och satt in ett kök. I dag Àr det ombonat och smakfullt inrett.
Sara Thyselius Dexner visar upp sitt hem, som tidigare stod öde i Eskilstunatrakten.
Hur nÀra var hon att gÄ in i vÀggen? NÀra. "SkavsÄr i pannan"-nÀra.
â Jag var glad om jag fick behĂ„lla maten, jag tappade hĂ„ret och gick ner i vikt. Det var ett högt pris.
Men hon Ängrar det inte en sekund. För samtidigt som arbetet har tÀrt pÄ henne rent fysiskt har det haft motsatt effekt pÄ annat hÄll.
â Huset har ju ocksĂ„ lĂ€kt mig. För varje penseldrag har jag mĂ„tt lite bĂ€ttre, jag har vuxit med uppgiften att göra det hĂ€r sjĂ€lv.
I dag blir Sara lite stressad av tanken pÄ att vara fÀrdig med huset, eftersom hon kÀnner att hon slappnar av nÀr hon donar. "Nu har jag kommit förbi punkten av need to have, nu handlar det om nice to have. Och dÄ Àr det kontemplation, att dona, snickra eller feja med nÄgot", sÀger hon.
Ădehusrörelsen har vuxit lavinartat de senaste Ă„ren. I spetsen gĂ„r Robert Danielsson som har startat Facebookgruppen "Jag rĂ€ddade att ödehus", med över 31 tusen medlemmar.
2020 sökte han efter ett projekt till ett inslag i SVT:s "Sverige!" och kom i kontakt med Sara. I dag arbetar de tillsammans för att sprida kunskapen om ödehus och för att fÄ fler att se dessa som en resurs snarare Àn en börda.
Sara har fÄtt höra var det en vagnshjulsmakare som bygde huset 1880. HÀr inne var det snickeri.
Det har gÄtt fyra Är sedan Sara och huset rÀddade varandra. Tanken pÄ ett tak med stora hÄl i kÀnns avlÀgset och mÄnga familjer efter Saras lÀr kunna njuta av husets charm.
NÀr hon fantiserar om framtiden slits hon mellan kÀrleken till gamla hus och lockelsen att bygga nytt med lite alternativa metoder för att testa sina tankar och idéer.
â Men det finns ju inget som slĂ„r gamla hus.
Sara Thyselius Dexner visar upp sitt hem, som tidigare stod öde i Eskilstunatrakten.
Hon slÄr ut med armen och pekar mot glaset som lÄter vÄrsolen strila in i köket.
â För kolla! Det Ă€r nĂ„gons lungor som har gjort bubblorna i det hĂ€r glaset! NĂ„gon har stĂ„tt för hand och hyvlat varenda liten spröjs med en snirklig hyvel för att det ska bli lite extra fint. Vem gör sĂ„nt i dag?