– Familjen var knappast högprioriterad av manliga konstnärer vid den här tiden, det är en slutsats man kan dra av "Familjen", säger Yvonne Grip och konstaterar att modern i "Familjen" tycks rikta alla sin uppmärksamhet mot barnet i centrum - medan fadern lite förstrött ägnar sig åt att röka en cigarett.
Bolmandet är så viktigt att själva röken får tränga upp en bit av bildens ram.
– Sex händer syns i verket och det är intressant hur de är placerade. Kvinnan, som är Bror Hjorts norska fru, håller båda sina händer beskyddande omkring sonen Ole. Mannen, däremot, tycks lite valhänt. Han vet inte riktigt var han ska göra av sina händer alltmedan han frenetiskt suger på sin cigarett. Hon signalerar omsorg om barnet medan han markerar ett avstånd till familjen trots att han är med på bilden.
– Tidsandan var sådan. Ändå hade Bror Hjort ett intresse av att skildra sig själv i familjesituationen, det ansågs troligen lite progressivt, säger Yvonne Grip, men berättar också att paret Hjort så småningom gick skilda vägar.
Hur skulle Bror Hjort ha skildrat sin familj idag?
– Om han tagit aktiv del i barnets liv och kanske varit pappaledig hade det kanske funnits någon sorts kommunikation mellan fadern och barnet. Modern kanske också hade ställts lite friare och getts utrymme till någonting mer än enbart omsorgen om barnet.
För kvinnliga konstnärer var det ännu på 1930-talet inget alternativ att bli mamma om de ville fortsätta med konst, konstaterar Yvonne Grip.
– Och de som ändå blev mödrar var oftast ensamstående. Siri Derkert, Mollie Faustman och Vera Nilsson var alla ensamstående mödrar. Både Siri Derkert och Mollie Faustman skilde sig för att kunna fortsätta med sina yrken. Vera Nilsson berättade för sin del aldrig vem som var far till hennes barn. Som ensamstående kvinnliga konstnärer hade de gemensamma problem och höll ihop. I de manliga konstnärskretsarna blev de sällan insläppta.
En mamma som vet mycket om hur det är att försöka få ihop livet och konsten är Ann-Margret Johansson Pettersson, konstnär som i många år undervisade i keramik och textil på Eskilstuna folkhögskola. Innan hon landade som lärare kombinerade hon städjobb med att vara ensamstående fembarnsmamma och en ständig längtan till leran.
– Första skulpturen gjorde jag hemma vid köksbordet. Vi hade hela köket fullt av lera för det mesta. Det var bara att försöka raka undan lite så vi fick plats med tallrikarna när det var matdags.
– Men hade jag inte haft konsten under de där åren vet jag inte hur det hade gått. Nästan alla mina skulpturer har förresten handlat om mödrar. Oftast bärande på stora ryggsäckar.
Konstnärsmamma och mormor är hon numera på fler än ett sätt.
– Jo, jag har väl blivit lite mamma till mina elever också. Nu i sommar visar vi utställningen "Bland klädstreck och rosor" i Wij trädgårdar i Ockelbo. Jag gick ut till 40 gamla elever och frågade om de ville vara med. 36 av dem svarade ja och nästa lördag är det vernissage.