17-åriga Matilda Eriksson, bor strax utanför Härad i Strängnäs kommun. Hon går andra året på naturbrukslinjen, inriktning trav, på Realgymnasiet i Eskilstuna.
I åttan men framför allt i början av nian började Matilda på allvar att fundera över sin framtid.
– Jag har väl alltid haft lätt för skolan, och visste tidigt vad jag vill bli. Det handlade mest om att hitta en utbildning som hade anknytning till det, säger Matilda Eriksson som tänker utbilda sig till hovslagare.
– Det är ett spännande och ansvarfullt hantverk. I dag är det mest män som är hovslagare, men det blir allt fler kvinnor.
Matilda Eriksson vet att efterfrågan på duktiga hovslagare är stor och hon lockas även av att jobba som egenföretagare.
– Även om alla inte har ett speciellt yrke att sikta mot så vet de flesta inom vilket område de vill jobba. Alla vet åtminstone vad de är intresserade av. Gillar man inredning så kanske kan man utbilda sig till designer, tycker man om att träffa människor så kan man välja något inom service.
Hennes tips till rådvilla niondeklassare är att göra många skolbesök.
– Är du intresserad av en skola så åk dit och titta. Hör med eleverna hur det är, och hur de jobbar. Jag fastnade för Realgymnasiet. Inriktningen passade mitt yrkesval och det verkade vara en skola där elever och lärare är trevliga mot varandra, och så är det, säger hon.
Initiativet att vidareutbilda sig utanför hemkommunen var hennes eget.
– I Strängnäs finns bara två gymnasieskolor (Thomasgymnasiet och Europaskolan) och de besökte min skola en gång. Men man vill gärna ha information om skolorna runt omkring också. Jag fick höra av andra att Realgymnasiet fanns och valde själv att kolla upp det.
Snart halvvägs in i gymnasiestudierna är Matilda övertygad om att hon valt rätt.
– Men väljer man en linje som sen inte visar sig passa så går det faktiskt att byta. Det vet jag flera som har gjort, och det är aldrig kört. Det går också att läsa till kurser senare eller läsa vidare efter gymnasiet.
Har du aldrig tappat sugen?
– Jo i början. Det var mycket på en gång men man vänjer sig, och nu tycker jag att det är lugnt. Ettan var värre än tvåan.
Skillnaden mellan nian och gymnasiet kan för många upplevas som omvälvande.
– Det är stor skillnad, högre tempo men också mer ordning och struktur. Här får man ta ansvar för sig själv. Det är inte som på högstadiet att lärarna springer och jagar en och påminner.