Skratt och lek gör träningen rolig

Att träna är nyttigt – för alla. Men alla har inte möjlighet att träna på vanliga gym.

Foto:

Dagsform2015-05-09 11:00

Lampor, musik och människor som tittar kan bli för jobbigt. Det är här Annelie Salonen kommer in i bilden. Hennes nystartade gym är en oas för personer med särskilda behov.

– Det här är faktiskt skönt.

Charlie Mellberg, 8 år, står och tar emot slag efter slag i den ombyggda fiskeboden. Det är mamma Katja som har boxningshandskarna på sig.

Han har redan delat ut en hel del slag själv och svetten rinner nedför ryggen. Så pass mycket att det mitt i övningen börjar klia.

Charlie är född med en hjärnskada, men det är inte något som stoppar honom under träningen.

– Jag tycker om att träna, det är kul och känns bra. Det är bra för kroppen och jag blir av med lite energi, säger han.

Har du blivit starkare?

– Jag tror det.

När en bra låt hörs på CD-spelaren avbryter han allt för att dansa.

– Det är något som han gjort tidigare, dansat, och gått på simträning, säger mamma Katja. Fotboll och lagsporter fungerar inte. Vi provade men blev avrådda till slut. Det här är perfekt.

Hon tränar själv sex gånger i veckan och ibland får Charlie följa med på de träningspassen också.

Är träningen viktig för Charlie?

– Absolut! Han är ganska arg efter en dag i skolan för det blir för mycket intryck, så han stänger in sig med en surfplatta när han kommer hem och är sur på sina syskon. Och han har tappat aptit, så jag brukar ta med honom ut när jag tar mina promenader. Han nappar alltid på att få cykla, säger Katja.

Den gula cykeln, som står parkerad bakom bodknuten, ska dock snart bytas ut. Mot en större och en som är blå.

Malin Dahlberg, har tidigare tränat på Friskis och Svettis, men tränar numera i fiskeboden vid segelbåtshamnen i Nyköping.

Hon är lite blyg och vill inte riktigt prata till en början, men efter några övningar kommer leendet fram och orden.

– Jag tränar för att bli stark, säger hon och visar biceps.

Vad händer om man inte tränar?

– Då blir man trött och man kan bli tjock, säger hon, lite sufflerad av Elin Mattiasson, kontaktperson och lärare på hennes skola.

Så du hoppar aldrig över en träning?

Svaret kommer kort och bestämt.

– Nej.

Vad skulle du vilja träna?

– Balett. Jag har starka ben, säger Malin och ställer sig i en klassisk pose.

Malin har down sýndrome. På andra sidan gräsmattan tränar Torun Nilsson, hon har fått diagnosen autism.

– Det är det här som är roligt. Gränserna suddas ut, man kan träffa andra och man är inte annorlunda , säger Anneli och ler stort.

Kommunerna har inte så mycket pengar till den här sortens träningshjälp, men Annelie tycker att det är viktigt att det finns med i helhetstänket.

– Det finns folk med avvikande utseende, människor som inte tål ljud, ljus och den miljö som finns på ett gym. Här får man vara ute i naturen. Och så är det ganska avslappnat, säger hon.

Övningarna liknar de på en så kallad bootcamp, men är lättsammare.

– Det ska vara mer som en lek, säger hon.

Medan Charlie kastar viktplatta i ett bildäck slår Malin hårt med repet i gräsmattan.

– Piska mattan, skriker Annelie peppande.

På den stryktåliga gräsmattan strövar annars den vita dvärgschnauzern Erik runt. Han tittar intresserat på alla som rör sig och går ibland fram och hälsar.

Torun blir lite distraherad och vill stanna upp och klappa.

– Det var mamma som ville att jag skulle börja träna. Annars låg jag mest och degade hemma, säger hon.

Och hur är det?

– Det är roligt, säger hon. Jag är väldigt stark, men jag blev nog av med lite hår där inne, säger hon och pekar på en maskin i boden.

– Du måste berätta att du längtar till träningen, skjuter Toruns mamma Kajsa in.

– Jo, svarar Torun och ler.

Torun har tidigare hållit på med gymnastik och provat lite andra sporter, men inte fastnat för något.

– Har man inte spelsinne kan man inte spela fotboll, har man inte balansen är det svårt att hålla på med gymnastik, men det här är helt och hållet för hennes förmåga, säger Kajsa.

Annelie Salonen vet hur viktig träningen är, inte minst för människor med särskilda behov.

– De som är autistiska mår bättre psykiskt om de tränar och de med down syndrom, med sin sämre ämnesomsättning, blir ofta överviktiga om de inte rör på sig. De med adhd behöver också en fysisk aktivitet, men på rätt nivå och rätt sätt, säger Anneli.

Och träningspasset i boden verkar vara perfekt. Överallt hörs glada skratt.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om