För den som inte vet det så är Matterhorn avbildat på Tobleroneaskarna, så bilden på toppen är bland de mest spridda i Europa.
När du läser det här är Mariefredsbon "Robban" nere i Cogne i Italien för att isklättra tillsammans med ett gäng äventyrslystna från Mariefred och Eskilstuna. När vi träffas över en lunch har han precis kommit hem efter en veckas vistelse i Afrika. Jag får snabbt bilden av en man som inte vilar på lagrarna. Han ser till att fylla livet med innehåll.
Robban har alltid lockats av utmaningar. För några år sedan var han knuten till äventyrsföretaget Baslägret i Taxinge där skolklasser, företag och enskilda bjöds in för skräddarsydda utmaningar i klättring, höga höjder och uteliv.
På tisdagskvällarna driver han sedan flera år klätterkurs med ungdomar i Mariefredsskolans idrottshall. På somrarna byter de vägg mot berg i Ådalskvarn i Läggesta där de ställt i ordning fina klätterleder. Denna man är också anlitad instruktör i Eskilstuna klätterklubb.
Robbans fokus är att vara ute i naturen och må bra. Träning blir så mycket roligare om även huvudet får vara med, påpekar han. Först då upplever människan en helhet.
– Vad som upplevs som äventyr för var och en av oss är ju individuellt. För en del räcker det med att ta en promenad utefter vattnet, andra vill klättra på Mount Everest. Det beror på var man själv befinner sig i livet.
Robban föredrar utmaningar och strapatser där hans gränser prövas, även om han också gillar mys med kaffe i soffan och hundpromenad i skogen.
– Att vara ute i naturen och röra på sig är ett naturligare sätt att aktivera sig på än att gå på jym. Paddla, klättra och vandra i naturen ger ett mervärde, man utvecklas som människa.
Robban drog för ett antal år sedan ihop ett gäng äventyrare i ett nätverk som döptes till Sörmländska sällskapet för strapatser och äventyr. Butiken MestUte i Eskilstuna växte fram som knutpunkt. Butiken säljer friluftsutrustning och ägarna är kända för att drivas av härlig entusiasm.
På isklättringsbilden här intill ser du bland annat delar av Eskilstuna klätterklubb (med förgreningar över hela Sörmland) utmana naturens krafter i Marvikarna.
Hur svårt är det att bestiga Kebnekaise, är det realistiskt att nå toppen?
– Javisst – men det är en utmaning.
Två vägar upp till toppen finns att välja mellan. Den ena är längre och tyngre men egentligen bara "en lång promenad med branta stigningar, som en tuff dagsmarsch", menar Robban. Den östra vägen däremot leder dig över en glaciär och därefter stöter du på ett klättermoment. Den sträckan är kortare men kräver i gengäld guide.
Även om du går den lättare vägen finns inga garantier för att du slipper problem. Ditt sällskap kan till exempel råka ut för tjock dimma och plötsligt kan du inte se handen framför sig. Respekten för naturen och inför omslag i den bör alltid finnas hos klättrare.
Själva toppbestigningen tar i snitt 10-12 timmar med utgångspunkt i Kebnekaises fjällstation.
Robban har bestigit Kebnekaises topp tre gånger. Första gången 2008 under sin och hustrun Aires bröllopsresa (!). Robban säger skämtsamt att han såg det som ett slags "test" på vem han gift sig med. Och hon fick med beröm godkänt.
Varför började du klättra?
– Den stora frågan är egentligen inte varför jag började klättra utan varför du slutade. Alla barn klättrar på stenar, stubbar, i sängar ... Sedan slutar de. Varför?
Robban har själv en lekfull inställning till livet och vill testa olika saker. Han gillar höjder och har bland annat balanserat högst upp på Globen i form av rope access (arbete på höga höjder) för att inspektera Skyview. I Fors kyrka i Eskilstuna har han jobbat i taket inomhus. Så jag tvivlar inte ett ögonblick på att den här mannen en dag når toppen på Matterhorn.